Jag bodde i Kungälv (strax utanför Göteborh), var sambo och bodde tillsammans med en hög underbara katter. Den var en tid som jag kände mig så vuxen. Denna sambo statusen var jag otroligt stolt över. Just nu sitter jag och täker tillbaka på den tiden. Jag var inte vuxen, jag var endast 15-16 år.. Mina vänner bodde då med sina föräldrar gick på gymnasiet med sina barndomsvänner. Det gjorde inte jag. Den enda tryggheten jag hade då var min pojkvän. Han var den enda jag kände när jag kastade mig in i en helt ny stad, mycket större än Arvika… Göreborg var så mycket större än vad jag någonsin kunde förvänta mig. 

Anledningen till att jag just sitter och grver ner mig i detta är för att jag lyssnar på Justin Timberlake… Jag lyssnade alltid på samma låtar på grön express (bussen i till göteborg). VARENDA dag!!! Fatta vilka flaschbacks jag får… Ryser!

Slutsatsen av detta inlägg är att jag är fullkomligt kär i hans nya låt!