Vi väntar och väntar

Nej, men alltså nu får det ändå vara nog. Jag har varit för rädd att klaga under graviditeten, men nu känner jag bara att ”nu räcker det”. Som jag skrev igår har jag åkt på värsta förkyldningen och det är inte den lättaste kan jag säga er. Jag har onr i kroppen, orkeslös, febrig och slö. Men det värsta av allt är min helt igentäppta näsa. INGET hjälper. Livia hjälpte mig att skölja med koksaltlösning igår kväll, sedan testade jag en hemmakur med ånga av eucalyptus och tillsist nässprej. Men som sagt, inget har hjälpt. Natten har varit hemskt. Jag har halvsuttit upp och fått lite sporadisk sömn, men det är allt. Hostan är igång den med och det känns som att jag ska hosta ut bebis. FY! Jag har varit på så himla dåligt humör och känslan av att ”krypa ur sitt eget skinn” har infunnit sig ett par gånger. Nu är det inte lätt vill jag lova…

Så idag blir det inte roligare än att ligga i sängen, dricka thé och bara försöka friskna på sig. Jag myser med magen så mycket jag kan och försöker njuta de stunder de går. Detta är med största sannolikhet min sista graviditet så jag försöker ändå ta vara på den. Njuta av att känna bebis närvaro där inne. För jag vet att jag kommer sakna det framöver när bebis är på utsidan.

Jag önskar er en fantastisk vecka. Stor kram på er!

Dessa bilder togs i förrgår… Kan min mage bli så mycket större än såhär? hehe. Jag tvivlar på det…

Heja bebis. Snart kommer du ut. Mammorna längtar så.

Instängd

Hej vänner!
Vädret idag.. Vad händer? Här är det storm och smatterregn, inte alls så som det skulle vara enligt alla vädergudar. Men men. Vår helg har varit så så deppig, eller jag känner det. Jag har enbart vandrat från sängen till badrummet, vardagsrummet och köket. Jag har gjort det allra minimala för att spara på de få krafter jag har.. På alla dessa gravidsymptom har jag blivit stormförkyld. Jag antar att det är Leonards baciller som nu jag fått. Jag hostar, snorar och känner mig så hängig. Livia har ju varit en hjälte-mamma som lekt så med Leonard dessa dagar. Igår på eftermiddagen kom solen fram och då hängde jag med till parken / skogen som ligger nära här, bara för att få lite luft. Det kändes så bra. Idag kommer jag dock INTE följa med ut på grund av stormen.

Fredagen här hemma var dock sypermysig. Då hade vi Leonards fina vän och hennes fantastiska mamma över. Barnen lekte, åt korv och myste i soffan. Vi mammor fick äta supergod indisk middag rätt så ostört faktiskt. Det var fantastiskt lyxigt. Jag uppskattar verkligen såna här småsaker nu när inget är speciellt roligt. Jag vill bara att bebis ska komma nu så att jag kan få bli mig själv. Jag saknar min energi, mitt go, min kropp, min ork och allt det där. Men snart så!

Hoppas ni har en mysig söndag 🙂

Dessa två godingar myste så mycket i fredags <3

Indiskt kan vara bland det bästa jag vet! Herregud vad gott det var

en väldigt gravid mamma som försöker vara engagerad

Leonard invigde sin helt nya sparkcykel och den nya hjälmen han fick tidigare i veckan

   Vår son är väldigt lik mamma Livia i mycket, men han älskar blommor precis lika mycket som sin mamma Jennie. När han inte är med mig så ska han ”plocka blommor till mamma Jennie” <3

Startkit till bebis från Twistshake

Startkit till bebis från Twistshake
(samarbete)

Hej fina ni!
Bebis kan ju faktiskt komma när som helst, men jag har landat i att jag känner mig lugn och trygg med det. Vi har fixat det allra mesta här hemma. Det viktigaste finns och det kommer säkert vara så att vi saknar hur mycket som helst när bebis kommit, men det får man ta då. Jag känner mig betydligt lugnare NU som andragångsmamma än när jag väntade Leonard. Jag känner mig bekväm i rollen som mamma och vet på ett ungefär vad jag förväntar mig. Jag tänkte tipsa er om lite produkter som vi ÄLSKADE under första tiden med Leonard och som vi nu även beställt till bebis nummer två.

Startkit till bebis från Twistshake

Twistshake erbjuder flera olika startpaket för den nyblivna föräldern. Deras paket ”startpaket för nyfödda 1” är det som vi hade och som vi verkligen uppskattade. Detta kit innehåller:

  • 3 nappflaskor (anti kolik) 180 ml
  • Pulverbehållare som håller välling, mjölksersättning, grötpulver fräsht. Så enkel och smidig att använda. (1700 ml)
  •  2 nappar
  • 1 napphållare
  • 1 torkställ för nappflaskor och liknande.

Utöver detta kit så har vi köpt till två stycken termosar som är räddningen för att blanda ersättning. Vattnet håller sig lagomt varmt hela dagen och är perfekt att ha med sig på språng. Vi har även beställt hopvikbart badkar till bebis som är Twistshakes storsäljare och jag kan förstå varför. Detta badkar är så enkelt att veckla ut och tar INGEN plats när den är hopvikt.

Startkit till nyfödd hos Twistshake här <– klick

Med min rabattkod: 15emmajennie får ni 15% rabatt på ALLT så passa på nu 🙂

Startkit till bebis från TwistshakeLeonard ser så mycket fram till sitt lillasyskon kommer. Vi sorterar, plockar fram och organiserar alltid tillsammans. Vill verkligen att han ska känna sig inkluderad.

Startkit till bebis från TwistshakeBästa badkaret <3 Denna diskborste är GULD! Startkit till bebis från TwistshakeDenna pulverbehållare är fantastisk. Mindre spill och lättare att dosera.

 Läs mer: Twistshake badkar recension

En lite annorlunda vecka

Hej kompisar!
Jag ska inte sticka under stolen med att det är lite lätt krävande att vara höggravid och hemma med en drygt tvååring själv. Att parera hemmet, mitt mående, hans vilja och mig själv har varit tufft. Han vill gärna leka på golvet vilket vi gjort i timmar, men det kanske inte är det mest optimala för mig just nu haha. Men vad gör man inte för sina barn.
Idag är det fredag och mamma Livia är hemma med lilleman idag. Jag ska passa på att jobba ikapp. Har en massa administrativt jobb som ligger på hög, något jag ska beta av NU när dem två är i parken. Hur som helst får jag tillbaka SÅ mycket kärlek av sonen. Han ser på mig när det är jobbigt och när magen gör extra ont. Då överöses jag med kramar och pussar på magen.

Lite senare under dagen planerar vi alla att åka iväg till Blomsterlandet för att köpa nya blommor. Jag tänker att Leonard får följa blomster till balkongen. Sedan han pratat om att han vill så något. Vi ska se om vi kan få tag på något miniväxthus. Det ska bli spännande. Han är en liten pyssel-gubbe vår son.

Tacksam för min familj. Jag ska inte klaga på vardagspusslet, för jag förstår inte helt vad det kan innebära för er hjältar som jobbar tex 7-16. Men ibland kan det vara jobbigt att få ihop saker trots att man inte lever med dessa typiska arbetstider.

Ha en underbar helg sedan när det är dags <3

Igår lekte vi med precis allt man kan tänka sig. Jag fick vara brandman otaliga gånger.

massa bus och mys

Hängde upp lite fint som jag lääääängtar efter att få använda. Allt kommer från Bubbleroom.

Framåt klockan 17 gick vi ut för att möta mamma Livia vid bussen 🙂

Sedan gick vi till affären för att handla lite gott och sedan via posten för att hämta paket. Tacksam för mina hjälpredor <3

Trehjuling från jollyroom

Nu är det äntligen vår och dags att flytta ut lekarna. Jag är så redo för utelek tillsammans med min lilla tvååring (även fast jag inte kan vara som mest aktiv just nu hehe). Jag hoppas på att gatorna sopas snart så att det blir enklare att både leka och cykla. Hur som helst så vill jag i detta inlägg visa upp Leonards fantastiska Trehjuling från jollyroom som vi beställt. Jollyroom har ALLT roligt för att barnen ska kunna trivas utomhus. Hos dem hittar du bland annat cyklar i olika varianter, hjälmar, bollar, grävmaskiner och en massa mer.
Spana in utomhusleksaker från Jollyroom <– här (klick)

Trehjuling från jollyroom

Denna tuffa trehjuling från märket Pinepeak kommer i olika färger. Vi valde den ljust beiga, så så fin färg tycker vi.  Cykeln är utrustad med  ett tryggt föräldrahandtag som gör det möjligt för oss mammor att styra eller nödbromsa om det behövs. Trehjulingen har frihjul som säkerställer att pedalerna inte rör på sig när trehjulingen puttas framåt. Handtaget är justerbart och cykeln är även utrustad med ett gulligt flak baktill samt en ringklocka. Denna trehjuling är rekommenderad från ålder 2 till 4 år.

Leonard och mamma Livia satte ihop cykeln så snart den levererades. Det var enkelt och smidigt trots att den lille ville hjälpa till. Det blev ett premiäråk för Leonard med en gång. Han var så glad och stolt. Han förstod direkt hur pedalerna fungerade. Detta är ju hans första cykeln och det var så fint att se lyckan i hans ögon <3 Ni hittar cykeln hos Jollyroom. Jag har länkat den ovan.
Vi ser fram emot en massa äventyr med denna lilla cykel i sommar 🙂

Trehjuling från jollyroom

så stolt över den nya cykeln. Dock så ångrar jag skarpt att jag var så snabb på att visa ring klockan hehe

Trehjuling från jollyroom

Sålänge mamma har kaffe med sig så är hon nöjd 😉

Trehjuling från jollyroom

Hitta din Trehjuling från jollyroom 🙂 Det finns massor!

 Läs mer: Klädtips för barnens utelek under våren

Min graviditet vecka 35

Min graviditet vecka 35

Under vecka 35 har bebisen mätt 45 centimeter och vägt omkring 2.5 kilo (men, som ni redan vet är vår bebis större än detta). Vecka 35 och grönsaksjämförelsen har varit kokosnöt. Undrar om det är en Thailändsk kokosnöt, eller en sådan man hittar här på Ica? Det är ju en enorm storleksskillnad i alla fall hehe.

Denna vecka har bara löpt på.. Inget särskilt som hänt och inga nya cravings eller krämpor har tillkommit. Jag har dock sett att några små strimmor av röda bristningar har börjat synas längst ner på magen, precis där som jag fick mina bristningar när jag väntade Leonard. Bristningar stör mig inte alls av kosmetiska skäl, men jag tycker dem är obehagliga att titta på. Känns läskigt att huden sträcks ut så mycket i en sådan hastighet. Det har varit mycket tankar som snurrat under den senaste veckan. Jag har oroat mig för bebisens hälsa, tankar som ”tänk om den kommer ut och är allvarligt sjuk” har slagit mig. Men jag kan inte påverka detta så jag försöker släppa dessa tankar när dem når mig.

Jag vaggar riktigt ordentligt nu och jag får kramp i kroppen samt sammandragningar efter 50 meters promenad. Jag håller mig mestadels hemma eller omkring. Jag är så rädd att vattnet bara ska gå eller att jag ska få hemska förverkar som ofta kommer om dagarna. Det är MINDRE än en månad kvar tills vi får träffa vår lilla bebis och jag längtar varje dag.

Ny vecka och nya tag 🙂 Heja mig och alla er andra som är gravida. Alla kämpar vi!

Det är inte många val till kläder som man kan välja mellan nu inte hehe. Kör ni endast med gravidkläder, blandar ni? Eller har ni bara ”vanliga” kläder? Jag har mest vanliga kläder med mycket stretch i. Men då bara kjolar och klänningar. Dock har jag börjat använda mina mjuka amningsbhar från Jollyroom, så sköna! Jag trivs bäst med vanliga kläder så länge det går  🙂

Läs mer: Gravid vecka 34

Me time

God kväll hjärtan!
Hoppas ni haft en fin onsdag 🙂 Jag började min dag med morgonmys tillsammans med sonen i soffan. Han vaknade vid 06 och då var det bara att pallra sig upp ur sängen. Mamma L åkte till jobbet och vi passade på att gosa i soffan med täcke och kudde. Så mysigt! Några timmar senare kom Leonards mormor för att vara med honom i ett par timmar när jag åkte iväg till Karlaplan för lite egentid. Idag hade jag tid för en färgbehandling som jag verkligen sett fram emot. Mitt hår har av någon anledning bara blivit mörkare och mörkare i längderna, trots att det bara är utväxten som färgats (?). Det såg så dassigt, matt och livlöst ut. Jag är rätt emot blekning i form av slingor och liknande så min frisör hittade den bästa behandlingen för mig. Vi gjorde som en blekningstvätt där allt ”överflödig” färg tvättades bort. Efter nästan två timmar i shamponeringen fick vi det resultat jag hade önskat. Jag tror min frisör gjorde en blekningstvätt (så skonsamt i jämförelse med slingor osv) samt en toning på det. Jag blev verkligen SÅ nöjd. Jag visar för och efterbilder nedan 🙂

Efter behandlingen köpte jag med mig sushi lunch hem till mig och gullisen, samt en bok från Akademibokhandeln. När man är sjuklis så får man skämmas bort lite extra tycker jag 🙂

 Idag invigde jag min fina quiltade jacka som passar gravidmagen SÅ bra. Jag ser att den är slutsåld så det är ingen idé att länka.  Men hittar jag en liknande så kommer det en länk 🙂

Före behandlingen….

EFTER!! Jag älskar att vara brunett och det är just denna nyans jag älskar. Så så fint.

Det var denna bok som fick följa med hem till sonen. Han är så intresserad av människokroppen och han blev så glad!

Soffmys hemma

utslagen liten älskling. Idag har han varit feberfri så i morgon blir det troligen förskolan 🙂

När inget längre passar

God morgon gullisar!
Leonard har blivit allt sämre och inatt kom febern, stackars liten! Det värsta som finns är att se ens barn sjuka. Trots febern är han ändå rätt pigg och det är jag tacksam för. Han får vara hemma med mig ytterligare ett par dagar innan det är dags för föris igen. Vi har försökt sova på lite olika ställen och rum inatt, men det har svårt att komma till ro haha. Jag är ju INTE så smidig längre och att sova sked i soffan gick inte om man säger så.

Det är fasen svårt att klä sig nu och har varit ett tag… Jag har i ett par veckor gått i Livias garderob eftersom hon ofta bär overzied kläder så har vissa passat mig. Jag vill helst inte köpa så mycket gravidkläder så jag har fått vara kreativ med det jag har här hemma. Stora töjbara kjolar, klänningar och mjuka byxor har fungerat toppen. Men nu börjar jag tänka framåt också. OM amning fungerar med bebis så vill jag ju gärna amma, i alla fall ett tag. Du tänker jag att skjortor, omlotttoppar och omlottklänningar kommer vara ett bra alternativ för mig.
Dessa skjortor här nedan ÄLSKAR jag och är helt nya i min garderob. De kommer från Boomerang och jag ser så mycket fram emot att bära dem som ”man ska” när bebis kommit. Perfekt plagg för amning. Jag passade även på att klicka hem en fantastisk stickad tröja som fungerar hur bra som helst även nu. NÖJD!

Ni hittar alla plagg ni ser nedan hos Boomerang. Missa inte vårnyheter hos Boomerang (klick) – adlink

Nu ska jag ha en heldags mys med lilleman här hemma. Vi ska göra det absolut bästa av dagen.
Ha en underbar tisdag kära ni.

Hur fin är inte denna klassiska skjorta? Jag älskar den. Kvalitén är underbar!

  Skönaste och den mest klassiska tröjan i min garderob just nu. En härlig ny vårfärg och en klassisk i marin <3

Vab-syssla

Hej vänner!
Jag och Leonard började veckan med Vab. Inatt började han hosta förskräckligt och jag tyckte så synd om honom. Han kom inte till ro alls under natten, men på morgonen så vaknade han ändå pigg med massa energi. Vi började dagen med att åka och hämta MASSA paket. Vi har beställt en massa till bebis, sådant man måste ha. Bland annat en ny bilstol och liknande. Vi åkte därefter vidare till mataffären där vi veckohandlade en massa god mat. Leonard hjälper till och är så duktig. Det känns som att hans 2,5 årstrots jag skrivit om tidigare har lugnat sig en gnutta hehe (men jag ska inte ropa hej än…)
När vi kom hem igen blev det en nap för både mamma och Leonard, SÅ skönt.

Jag hade tänkt mig en heldags administrativt jobb idag, så blev det inte och så kan det bli ibland. Jag kan inte skicka ett hostigt barn till föris. Det är TUR att jag är egenanställd för jag känner ingen stress över att jag ”sviker” mina kollegor när jag behöver vabba så mycket. Jag har behövt vara hemma en del med honom i början på året om man säger så.

NU ska vi öppna vårt Doona babyskydd. Jag är SÅ taggad på det. Ni ska givetvis få en recension sedan när vi testat den.
Njut av eftermiddagen nu. Stor kram

I mina mått mätt så är jag väldigt stor nu och jag fick såna värkar påväg till garaget förut.  Det lugnade sig som tur var och vi kunde åka iväg.

Det blir några kaffe per dag om man säger så… Leonard och jag har köpt en klänning till hans vän. Men innan vi slog in den ville han prova den själv. Lillen älskade den. Visst är den fin?

  liten kille som lekte påväg till garaget, därav lite lortig hehe

mammas älskling

Min dag på Åhléns 7:e april 14:53

Den 7:e april 2024. Sju år har gått sedan jag upplevde den värsta dagen i hela mitt liv. Attacken ändrade mig totalt och jag ser mitt liv som den jag var innan attacken och den jag har blivit efter attacken. Sju år har gått, SJU tuffa  år har jag levt med ångest, rädsla, medicinering, kbt-behandling och psykologer. Jag är inte läkt. Kommer jag någonsin bli det? Allt blir lättare och lättre upplever jag, men iland kan jag falla tillbaka som ett mörkt hål och det kan ibland vara tufft att ta sig upp.

Jag har nästan glömt bort hur jag var innan, jag saknar hur spontan jag var, inga hinder fanns och jag kunde bara kasta mig ut i främmande saker. Jag älskade att vara spontan, hänga bland mycket folk, gå på bio flera dagar i veckan , klubba, resa och så vidare. Allt detta har tagits ifrån mig och jag blir så ledsen och mår dåligt när jag tänker på hur jobbigt jag fortfarande har det. Men för att sammanfatta allt så har mitt liv förändrats på bland annat dessa bitar:

  • Jag har supersvårt för att åka kommunalt….. Det FÅ tillfällen jag väl åker kan  jag sån ångest att jag måste kasta mig av promenera resten av biten. Dock har det blivit bättre. Jag övar hela tiden. Men det första åren efteråt kunde jag INTE åka tunnelbana. Det gick inte. Hur mycket jag än ville och försökte. Kroppen sa stopp och NEJ.
  • Jag kan inte vara lika spontan längre. Jag måste planera precis ALLT. Mitt kontrollbehov har blivit så mycket värre.
  • Jag vågar inte gå på stora nattklubbar, biografer, röra mig i stora folksamlingar, stora evenemang, konserter osv. Det är alldeles för mycket intryck och jag kan inte hålla koll på allt. Jag måste ha kontroll.
  • Jag klarar inte av platser där jag vet att det vistas mycket folk. Jag kan heller inte vistas där jag känner mig ”instängd” tex bio funkar inte. Undantag finns om det är en ”liten” biograf och jag får sitta längst bak och längst ut. Här på Lidingö är det perfekt. Biografens ena salong har 20 platser (!!)
  • Jag har minskat antalet resor. Flygrädslan har blivit så mycket värre
  • London. Älskade London. Ni vet ju att jag  (innan attacken) var i London var och varannan månad, men det har ju inte funkat. Hur mycket jag än har velat så har min rädsla stoppat mig. Sedan jag blev mamma har det ju heller inte fungerat såklart <3 Men åren efter attacken var det en sorg.
  • I offentliga sammanhan går jag ofta runt och är rädd och ”vaken” hela tiden. Det tar oerhört mycket energi.
  • Jag får ångest och hjärtklappning av syrener. Ibland får jag sån panik så att jag blir svimmfärdig.
  • Jag kan inte/får inte läsa/se nyheter. Då väcks allt igen och jag blir paranoid.
  • Jag kan inte besöka Mall of scandinavia, och större gallerior. Jag får fullständig panik. Jag KAN INTE röra mig kring området centralen, plattan osv. Detta kan bli problematiskt när jag måste ta tåget. Jag och Livia har stått utanför Centralen och gått till tåget när det varit några minuter till avgång.
  • Jag kan inte gå på smala gator där jag vet att mycket människor rörs.
  • Jag har svårt att vara lugn i sammanhang där det är mycket ljud och mycket som händer. Jag blir galet stressad av såna situationer.
  • Det är mycket som triggar mig. Tex människor som springer, plötsliga ljud, stressade människor, helikoptrar, flygplan och märkliga beteenden hos främlingar.

Senast förra veckan drömde jag mardrömmar om eftermiddagen den 7:e april. Jag minns allt. Allt i detalj. Jag vet precis vad jag hade på mig, vilken parfym jag hade och hur mina skor lät den vägen som jag sprang från Åhléns till Clarion hotel sign. Jag minns exakt vad polisen ropade när jag försökte fly från det garage jag gömde mig i. Det är okej att minnas, men jag vill gärna inte känna känslan i kroppen när jag får upp dess ”filmer” i huvudet för de är fruktansvärda. Jag tror inte att någon som inte var där kan förstå paniken som drabbade människorna i närheten, för det går inte att förklara med ord och jag vill inte ens försöka.
Jag kommer låta det ta tid för mig att må bra, för en dag vet jag att jag kommer göra allt det där som jag gjorde innan helt utan tanke. Men inte just nu.

SJU år… Jag kan liksom inte greppa tiden sedan detta fruktansvärda hände. Ibland känns det som att det var ”igår” medan andra gånger känns det som att det var FLERA flera år sedan eller att det faktiskt aldrig hänt. Jag önskar såklart att det ”bara” var en fruktansvärd mardröm. Men nej… Jag minns den 7:e april 2017 som igår. Jag började denna soliga fredag med en powerwalk upp till observatorielunden i vasastan. Här satte jag mig på en bänk alldeles ensam och funderade över livet. Tanken över att börja plugga hade slagit mig, men jag brottades med tankarna att jag aldrig skulle komma in på högskola. Trycket skulle vara alldeles för hård på såna utbildningar jag ville läsa och chansen över att just JAG skulle komma in kändes minimal…. Kort därefter traskade jag hem och gjorde i ordning en smoothie som jag skulle ha med som dagens lunch på jobbet. Jag började ju sent denna fredag och mitt pass var bara 5,5 timmar så det skulle räcka som ”mat” för mig. På kvällen var planerna att jag skulle träffa en vännina för bubbel i stan. Det kunde inte vara en bättre fredag. Första vårdagen, kort jobb-pass och en ledig helg väntade. Jag trivdes med livet och allt kändes bra. Jag var singel och dejtade och var tillfreds med det.

På vägen till Tunnelbanan till jobbet fick jag en oerhörd huvudvärk som vägrade gå över. Jag har tidigare tampats med detta under våren, vet inte om det berodde på den starka vårsolen, stress eller något annat?  Jag klev i vanlig ordning av tunnelbanan och in på Åhléns. Givetvis ringde jag mamma innan jag började, det är liksom standard. Hon hörde på mig att allt inte var bra, men jag svarade kort med att jag har huvudvärk som säkert beror på stress (minns fortfarande varenda ord i vårt samtal).  Under denna tid var det mycket på jobbet, vi var få i personalen, jag hade ansvar och butiken hade precis flyttat plats på Åhléns. Numera låg vi mittemot H&M mot Drottninggatan för att förklara det enkelt. Klockan var 14:30 och jag hade precis börjat mitt pass när jag skickade min enda kollega för dagen på lunch. Jag ställde in min smoothie i vårt personalskåp bakom kassan och hängde av mig jackan. Jag minns exakt vad jag hade på mig, vad jag hade för parfym och hur det nya ombyggda Åhléns doftade. Det var rörig, vårt ”provrum” var endast en spegel som stod lutat mot fönstret ut mot drottninggatan. Det var en lugn dag i varuhuset, men våra plagg låg lite utspritt så jag började vika, hämta kläder för att hänga dem på rätt plats. Jag minns låten som spelades i högtalarna, jag minns kunderna, jag minns vilka som jobbade i shopparna runt mig. Trots detta kände jag mig ensam. Alla shoppar hade ännu inte flyttat in på sin nya plats så på denna yta var det ”bara jag”. Jag och dem få kunderna. Men som tur var kunde jag se ut genom de stora fönstrena. Drottninggatan var full av människor. Det var ju en solig fredag eftermiddag och många hade säkert slutat tidigare för att njuta av den första riktiga vårsolen. Det var en speciell stämning. Som att jag väntade på något. Jag var spänd. Jag var på fel plats, jag kunde känna det.

Mitt i allt plock bland kläder (står jag med ryggen mot fönstret där vi hade vårt hörn med spegel där kunderna testade kappor) ser jag och hör jag det fruktansvärda som händer. För en sekund blir allt svart. Jag hade mobilen (ovanligt nog!!) i bakfickan av jeansen. Jag SKREK i panik och blev stel. Jag ringde min ex partner och bara skrek… Jag fick panik, jag kunde inte agera. Jag såg mig själv utanpå min kropp. Det blev snabbt svart av röken från lastbilen och den tog bort de fruktansvärda av det jag såg på gatan. Dessa bilder kommer aldrig NÅGONSIN försvinna från mitt huvud. I samma sekund som jag försöker ringa mitt ex skriker jag ”det är en terrorattack, vi måste ut”. Jag förstod direkt vad som hade hänt. Sekunder senare hör man den automatiska rösten som tar över musiken inne i varuhuset ”en brand har utlöst, var vänlig att lämna varuhuset”. NEJ det är en attack skriker jag gråtandes av panik. Jag hade ju sett hur människor låg precis i mitt synfält. Att det skulle vara en olycka slog aldrig min tanke. Jag var så förberedd på något konstigt sätt…. Nödutgången hade jag superkoll på och den låg belägen bara några meter från min yta. När jag tryckte till den silvriga stora plattan på dörren för att komma ut tänkte jag ”vafan håller jag på med? Trycker jag här kommer det börja tjuta i hela varuhuset och vakterna kommer bli så arga på mig”. Men givetvis gjorde jag det. Jag var den första i hela varuhuset som valde att lämna via en nödutgång. Det började tjuta, folk började springa, skrika, välta saker och hela stämningen blev panikartad. Jag grät, skrek och skakade.

Jag ringde mamma och skrek ”nu har det hänt mamma, jag kommer dö, vad ska jag göra?”. Mamma får ju också panik och svarar med att ”det kan inte ha hänt gumman, det är ett falsk alarm”. Jag var såå rädd. Vad skulle jag mötas av när jag kommer ut? vågar jag ens gå ut från dörren och ut på gatan? Det var vita spiraltrappor som ledde mig ner och ut. Jag var fortfarande helt ensam då människor i panik flydde mot huvudentrén. Ut kom jag och där var jag liksom fast bland en ombyggnation av gågatan (hur kan en nödutgång få blockeras med byggnadsställningar!??).  Jag klättrade upp för stängslet, hoppade ut och sprang emot vår uppsamlingsplats för alla medarbetare på Åhléns.  Här skulle vi ju bara återsamlas om det var en brand. Hur gör vi ni? Var är den/dem som satt oss i denna fruktansvärda situation? Jag var livrädd. Kommer de skjuta oss, spränga hela Åhléns?? I samma sekund som jag tänkte detta hör jag syrener och skrik från ALLA håll. Nu hade polis, räddningstjänst och alla väktare reagerat. Polisen kom på bara en minut och kort därefter ser jag inatsstyrkan. Det kändes som att jag var mitt i en krigsfilm. Såhär tungt beväpnade personer har jag aldrig någonsin sett. Framme i garaget (vår uppsamlingsplats) som ligger ner mot mästersamulesgatan hittar jag andra medarbetare från Åhléns. Människor är förvirrade, skräckslagna, chockade och vissa bara gråter. Jag var någonstans däremellan. Mottagningen bröts och jag förlorade kontakten med min mamma. Alla ringde mig, Tidigare vänner, bekanta, chefen, familjen och människor jag inte ens visste att jag kände. Detta var alltså ca 7 minuter efter attacken. Vad skulle hända nu? Var ska vi ta vägen? Vem/vilka har gjort detta mot oss? Kommer de hitta oss här? Ja tankarna var många och jag har aldrig någonsin varit så rädd. Tillslut fick jag tag på mitt ex och hon hade åkt från Sollentuna i samma sekund det skedde alltså 14:53. Hon hade åkt till city på bara 10 minuter och ville nu berätta att hon skulle hämta mig. Jag sprang ut från garaget mitt i vägen på Vasagatan där en av personerna från insatstyrkan knuffar mig mot väggen och skriker att det jag håller på med är livssfarligt. Det var verkligen som ett Krig i Stockholm. Prickskyttarna var många och stod på alla höga hus runt Åhléns.

Vid Clarion sign (Norra bantorget) Kunde mitt ex möta upp mig och jag var så skärrad och fick liksom inte luft. Nu kunde jag ta upp kontakten med familjen igen. Alla grät, men hon var fortfarande lugn. Fruktansvärt chockad. Jag kan liksom inte beskriva hur känslan var i city denna tid. Det förstår bara dem som var där… Mitt storasyskon var tillsammans med min pappa söder om stan så vi åkte ut till dem. Det var otroliga köer, poliser och helikoptrar över allt. Tillslut kom vi fram och jag har aldrig sett min pappa gråta så mycket. Vi detta laget var jag chockad. Jag sa knappt något, jag kunde inte äta och jag förstod ingenting. Det som inte fick hända och det som hade varit min största rädsla hade hänt. Det hände i min stad precis vid mig. Det gick liksom inte att ta in.

Tiden efter attacken var oerhört tuff och det blev bara värre och värre tills jag fick ”rätt vård”. Jag har haft fantastiska människor runt mig som verkligen visat stöd. Vissa ramlade helt bort efter det fruktansvärda som hände. Men jag är otroligt tacksam för mina nära som verkligen stöttade mig. Jag kom snabbt i kontakt med en underbar kbt-terapuet som jag länge gick hos. Hon har hjälpt något enormt. Ett tag fick jag hjälp av hela 4 psykologer samtidigt, men det var ingen jag fastnade för. Idag mår jag helt okej, mycket tack vare min terapeut och medicin. Vissa dagar kan fortfarande vara fruktansvärda och hindra mig från att göra saker. Men inga dagar är som innan attacken.

Ville bara skriva av mig om denna dag, därav detta långa inlägg.  Jag är stolt över mig själv hur jag gick vidare och hur bra allting blivit. Jag kom min på min dröm-utbildning, fick ett fantastiskt jobb därefter och nu driver jag mitt eget aktiebolag. Jag har blivit starl. Jag arbetar hela tiden med mig själv. Jag utmanar mig själv hela tiden och övar sakta för att bli den jag en gång var.  Dagen den 7:e april 2017 kommer jag aldrig glömma. Aldrig någonsin.
Tack till min älskade sambo som får mig ovanför ytan när det är som jobbigast. Som förstår utan att behöva prata. Hon visar respekt för min svåra PTSD och hon tröstar när det känns tufft.