Hej fantastiska ni.

Att vara högkänslig vet ni ju redan att jag är. Jag har skrivit om det förut, om hur jag påverkas av intryck, stress och andras känslor. Men jag har nog inte pratat så mycket om hur det faktiskt är att vara högkänslig i en relation. För det är en helt annan sak.

I en kärleksrelation finns det inga filter. Där är man nära. På riktigt nära. Och för mig som känner allt starkt betyder det att även det fina, det sköra och det svåra förstärks. En liten miss i kommunikationen kan kännas enorm. En suck kan tolkas som avstånd. En tystnad kan väcka oro. Det är inte alltid logiskt, men det är så mitt system fungerar.

Jag kan få ångest över att jag är för känslig. För ältande. För mycket. Stackars min flickvän som lever med mig som är så känslig, kan jag tänka ibland. Samtidigt vet jag att det också är just min känslighet som gör att jag älskar så djupt, bryr mig så innerligt och vill förstå på riktigt. Tack till min flickvän som står ut med mig. Det är nog inte alltid lätt att leva med en högkänslig själ. Hon påminner mig om att mina känslor inte är fel. Att de bara är starka.

Nu har jag kommit över Relationsboken för högkänsliga av Åsa Vikman och det känns som att någon har tänt en lampa. Tips till er som också är högkänsliga. Boken sätter ord på så mycket jag inte kunnat formulera själv. Hur högkänslighet påverkar relationer, varför vi reagerar som vi gör och hur vi kan sätta gränser utan att stänga av. Den blandar forskning med personliga berättelser och konkreta verktyg, och jag känner mig både tröstad och stärkt.

Jag vill inte längre se min högkänslighet som ett problem som ska dämpas. Jag vill lära mig hantera den, förstå den och använda den som den styrka den faktiskt är. För när den får vara i balans är den en superkraft. Nu ska jag försöka hitta styrkan i min högkänslighet, både i mig själv och i vår relation.