Igår var det den ”internationella-komma-ut dagen och jag glömde givetvis bort att publicera detta viktiga inlägg”. För mig handlar ”att komma ut” nödvändigtvis inte om att komma ut som homosexuell utan det kan var att komma ut som heterosexuell, pansexuell, polygam eller något helt annat. Som ni redan listat ut kan denna lista (höhö) göras lång. Jag har fått frågan ”hur och när kom du ut” hundratals gånger och svaret är såklart alltid detsamma. Jag accepterade min läggning år 2010 och kom ut som bisexuell samma år. Jag har egentligen aldrig sett mig själv som bisexuell men eftersom jag kom från ett långt förhållande med en kille så var det enklare för mig.  Ibland får jag komma ut flera gånger i veckan där folk med deras trångsynta leverne alltid ska ta mig som feminin tjej hetero. Men ibland kan jag bara få vara den jag är utan att människor måste placera mig i ett normfack. Om man nu ska prata om människors partner så kan man till fördel använda könsneutrala ord. Detta gör att fler människor faktiskt vågar komma ut med den läggning de har, eller bara få vara dem själva. Jag har absolut inga problem med att vara öppen med min läggning, snarare tvärt om. Men att hela tiden behöva övertyga andra över sin läggning är ganska så ledsamt. Försök istället med att inte döma människor och var lite mer ”open minded” det blir så himla mycket enklare då och JAG slipper tappa humöret. Jag får såklart inte utbrott om människor frågar mig om jag har pojkvän. Men när människor ska ”rätta” mig i sammanhang där jag säger HON och de tycker det ska vara HAN får mig att bli förbannad. Som jag sagt tidigare så har jag aldrig blivit attraherad av någons kön utan utav människan, vare sig hen definierar sig som han, hon eller något däremellan 🙂 All kärlek är ju givetvis bra kärlek oavsett vem man är med. ♥

Såhär såg jag ut när jag fann mig själv. Lite skillnad va? 🙂 Tänk vad man förändras med åren!