Hej hjärtan!
För exakt två år sedan befann jag mig i Marrakesh, Marocko tillsammans med min flickvän. Jag har delade uppfattningar om Marrakesh och jag kan väl säga såhär; jag kanske hade både dem BÄSTA och sämsta reseupplevelserna här. Jag tänkte i alla fall berätta lite om vad jag upplevde i Marocko, både bra och dåliga saker.
Jag minns att jag reagerade på att man använder åsnor och andra djur som transportmedel…Så fort man kom ut fån självaste ”citykärnan” så såg man förfallna stenhus (som man försökt rusta upp för hand), en åsna som stod parkerad (fastvirad runt ett träd) en fårherde och någon som var ute på åkern och plockade oliver från träden. Detta är ju charmen med att resa. Att få se och uppleva. Att försöka få sätta sig in i hur andra människor lever.

Det konstanta som jag upplevde i Marrakesh var känslan av att bli  jämförd med en köttbit som slängs in hos hungriga lejon. Jag blev less redan dag ett på att behöva skydda mig, gå omvägar och att vara konstant rädd … Jag var ständigt orolig för att någon skulle röra mig, ta mig i baken och så vidare. Maria var arg jämt, inte på mig utan på äckliga och fruktansvärt snuskiga män. Detta är ett inlägg från min blogg utav en av dagarna i Marrakesh:

”Alltså idag har det varit så illa på grund av äckliga män att jag blev ledsen till tårar. Jag drabbades av panik tidigare idag och gömt mig vid maria hela tiden… Jag har liksom skyddat mina bröst med ena armen och dragit ner kjolen med andra handen… Men vid ett tillfälle hjälpte inte detta. Jag skulle kliva av vagnen då vi åkt häst och vagn då en kille tog tillfället i akt som var i närheten. Han smög sin hand under min kjol och smekte mitt könsorgan. En annan man skrek ”I wanna fuck you” och en annan ”show me your pussy” det är bara några av alla tiotals fraser jag hört idag. VARJE man som passerar oss har något opassande att säga till mig. Vi får liksom välja omvägar för att minimera våra chanser att bli tafsade på. Maria i sin tur blir superarg och vill slåss. Våld löser inget, men jag är självklart glad att hon vill skydda mig…” Det tär på psyket. Jag längtar hem till Stockholm där man kan gå runt på stan utan att bli kommenderad, eller bli glodd på. Men vet ni vad jag längtar mest efter..? ATT FÅ KYSSA MIN FLICKVÄN OFFENTLIGT, att få hålla hennes hand och visa henne min kärlek öppet. Jag gillar VERKLIGEN Marrakech som jag skrivit tidigare. Jag älskar stadens uppbyggnad, alla vackra ting man kan titta på, många människors vänlighet, marknaden och jag allt i pincip. Det är bara så tråkigt att dessa män ska få förstöra så mycket av vår glädje här. Men så är det. Kommer jag besöka Marocko igen? Ja definitivt.”

Lita inte på någon i Marrakesh. Snälla ni. Man ska inte gå runt och ha inställningen av att alla lurar en. Men efter allt detta som hände oss så kommer jag alltid att tänka så om Marocko. Tyvärr…  Nu i efterhand så skulle jag och Maria ALDRIG ha åkt ensamma. Det är farligt där. Eller det kan vara om man inte vet om sånt här. Tyvärr har jag igen resvan familj så ingen kunde liksom råda/avråda mig och jag är alldeles för nyfiken på världen för att stanna hemma. Man får bara agera med försiktighet.  Det läskiga jag upplevde i Marocko var när vi blev lurade och bortförda i Souken under skymning.
Ur mitt inlägg under resan:

” Jag har fortfarande hjärtat i halsgropen över allt som hänt denna eftermiddag. Jag är så tacksam över att inget ”allvarligt” hände oss. Tack för att änglarna var med oss. Efter sol och bad uppe vid polen tog jag och Maria taxin till torget Jemaa el-fna (souken området) här käkade vi lunch, drack kaffe och myste. Sedan gav vi oss in i souken igen. Det är verkligen en labyrint (ni som sett maze runner tror jag förstår). Varje man som går förbi måste kommentera mig idag igen. Tre män ville gifta sig med mig, en ville gå ut på date idag och en annan ville köpa mig för kameler. Hade aldrig kommit ut ur detta utan Maria.

Allt gick bra och smärtfritt tills vi tappade bort oss totalt. Vi hamnade i ett av de samalaste gångarna jag sett, vi fortsatte gå och vi kom längre och längre in i slummen. Jag trodde såklart att vi var pålägg åt rätt håll… Vi hamnade i ett kaos ghetto… jag blev så rädd, fick panik och tårarna var nära. Männen blev äckligare och äckligare. de följde efter och de var i grupp. En kille slängde bananskal på mig och en annan tog mig där bak. Jag mådde så dåligt och bad till högre makter att vi skulle hitta ut. Men vi var fast. Fast i en evighetslabyrint där männen var som hungriga djur. När vi försökte fråga vart vi skulle lurade de oss bara fel, men tillslut fick vi se några turister och jag fick hopp om att vi skulle hitta ”ut” innan skymningen. 30 min till fots bort kom vi äntligen fram tills Jemaa el-fna-torget igen. Tack gode gud, aldrig mer!!  Vad ni än gör, var försiktiga om ni ska åka till marrakecch.”

Det märkligaste i allt är ju att jag älskade Marrakesh. Det var så otroligt vackert, maten var fantastisk, kulturen var något helt annat och jag lärde mig något otroligt under denna resa. Jag har inte ångrat en dag att jag åkte dit. Många människor vi mötte var så trevliga. De ville hjälpa och var så snälla. Men ett tips är att åka en grupp. Helst blandat med killar också (jag vet att det inte borde vara såhär, men det är sjukt där borta..)

Hoppas ni gillade det jag delade med mig av ♥

Bodde på detta fantastiska hotell. En svit i 8 nätter. Vi var typ ensamma på hela hotellet 🙂 Fantastisk fin och snäll personal var det också. De behandlade oss som prinsessor och var så hjälpsamma. 
souken (marknaden) – detta var så oerhört stort. Dag ett blev vi lurade av en guide som vi hade betalt så mycket pengar för. 
guiden mitt inne i souken… Hemlösa katter överallt. Ville ta hem dem alla <3 
i souken någonstans 
en trevlig säljare som jag köpte doftoljor av 🙂 

Här hade jag varit på  ett av mina livs äventyr (bucketlist check!!).. Jag grät av lycka inombords ett antal gånger under den dagen. Vår bil hämtade oss kl 08 utanför hotellet och tillsammans med tre andra äventyrssugna människor (turister, så trevliga och snäkka) åkte vi tillsammans norrut och mot atlasbergen. Vi åkte i tre timmar innan vi var framme. Efter vägen fick vi se helt sjuka saker och otroligt mycket som berörde mig. människor på landsbygden här bor under fruktansvärda förhållanden och har inge eget vatten, transporter, el med mera. Små små barn stod längst med hårt trafikerade vägar och sålde te för att försöka dra in några slantar tills familjer. Åsnor bar tunga män för att hämta vatten och döda djur hängde längst med de slitna ruinerna som människor bor i.. Detta var riktigt jobbigt att se.

Väl framme började vi vår vandring. Här fick vi se vattenfall, så mäktigt!!! Kändes liksom inte på riktigt alls, sådant har man ju bara sett på film. Vi vandrade neråt längst med berget där vi fick se olivträd, arganträd och kvinnor som skapade arganolja.Vi fortsatte vår vandring och fick se ännu mer vattenfall, klättra över strömmande vatten och kramas med underbara apor

Jag är så jäkla nöjd med denna dag. Trodde aldrig jag skulle få uppleva naturen såhär nära i Marocko. Aporna var helt fantastiska och vår personliga guide kunde inte vara bättre. N