Hej fina ni. Jag hoppas att ni haft en lugn och härlig helg, var ni än befinner er. Här hemma har det varit en sån där helg då allt har fått landa lite. Vi har ju bott in oss i huset ett tag nu, hunnit känna in tomten, ljuset, ljuden, vindarna och alla de där små detaljerna som först visar sig när man verkligen saktar ner och bara är närvarande på riktigt. Jag märker att detta hus och denna plats gör något med mig. Den får mig att vilja vara ute mer. Planera, drömma, skissa, känna. Och just därför är det dags att berätta: vi har börjat planera tomten, och vi gör det helt och hållet själva. Vi har alltså bestämt oss för att vara våra egna trädgårdsarkitekter.

Ni som har följt mig länge vet att jag drömt om ett hem med en stor tomt nästan hela livet. Den sortens plats där man kan låta fantasin ta över, skapa något levande, något ständigt föränderligt. En egen värld. När vi köpte huset i Roslagen var det här en av de första sakerna jag tänkte på: hur jag ville låta naturen få breda ut sig, men på vårt sätt. Inte stramt, inte perfekt, inte hyperminimalistiskt. Utan naturligt, mjukt, romantiskt, blommande och inramat av de material som redan hör hemma här – trä, sten, grus, växter, ljus.

Och ni vet hur vi är: vi har inte gröna fingrar i traditionell bemärkelse. Vi är inte experter, vi kan inga latinska namn utantill och vi vet inte hur man beskär rosor som ett proffs. Men vi har något annat: en känsla för hur vi vill leva här. Hur vi vill att marken ska möta morgonsolen. Hur vi vill att barnen ska springa fritt över gräset. Hur vi vill höra vinden dra genom högt gräs och vilda blommor. Det är den känslan som får styra våra beslut.

Jag tror att många underskattar hur viktigt det är att känna in en tomt innan man börjar plantera, bygga och förändra. Jag förstår det — det är så lätt att bli ivrig, att vilja göra allt på en gång. Men nu när vi har varit här ett tag känns det som att vi äntligen vet vilka delar av tomten som ska få blomma, vilka som får vara mer vilda, och vilka som behöver struktur.

Det här inlägget blir långt, men jag vill ta med er i hela vår process. Från känslan till skisserna, från inspiration till konkreta planer. För detta är en resa som jag vet att många av er själva är i, eller drömmer om att påbörja.

När platsen börjar tala: att förstå tomtens själ

Jag har alltid tyckt att trädgårdar som känns naturliga är vackrast. Inte de där perfekta, symmetriska, heltigenom kontrollerade ytorna där man knappt vågar gå för att något kan välta eller smutsas ner. Jag dras mer till det som känns levande och dynamiskt.

Redan första veckan här förstod jag att tomten faktiskt talar, på sitt eget lilla vis. Solen rör sig på ett speciellt sätt över marken. Vindarna tar fart bakom ena gaveln och faller nästan helt bort bakom baksidan. Marken sluttar, men på ett så mjukt sätt att man först inte tänker på det — tills man börjar planera en uteplats.

Och så är det ljuden. Här är det mest naturen man hör. Ett knarr från skogen. Ett prassel i buskarna. Och det där mjuka avlägsna ljudet av vatten som rör sig någonstans längre bort.

Jag tror faktiskt att tomten började planera sig själv långt innan vi öppnade ett enda anteckningsblock.

Vår vision: en romantisk, naturnära trädgård

Så, vad vill vi egentligen skapa?

Det korta svaret: en trädgård som känns som en förlängning av naturen omkring.

Det längre svaret:

Vi vill ha en plats som andas. En plats som bjuder in. En plats som känns romantisk, lantlig, finstämd, harmonisk. Vi vill arbeta med blommor och buskar snarare än häckar och stora planteringslådor. Vi vill ha en äng med vilda blommor, en slingrande stig, mjuka former, sten som möter grus, grus som möter gräs, och gräs som möter skog.

Vi vill skapa höjdskillnader som gör tomten mer levande. Kanske små murar av natursten. Kanske terrasserade planteringar där markens naturliga skiftning får följas istället för att kämpas emot.

Och så vill vi arbeta med staket som inte dominerar, utan smälter in. Ni vet den där typen av staket som ser ut som att det alltid stått där.

Det är mycket möjligt att vi kommer misslyckas med vissa saker. Kanske planterar vi något på fel plats. Kanske övervattnar vi, eller undervattnar. Men det är också lite av charmen. Vi lär oss efterhand. Och även om våra fingrar inte är särskilt gröna ännu, så odlas det en sorts kunskap i oss varje gång vi är här.

När vi började skissa på hur uteplatsen skulle kunna se ut fastnade jag snabbt i pergola-inspiration på nätet. Jag ville hitta exempel som kändes både skandinaviskt stilrena och tillräckligt flexibla för att funka med vårt lite vilda uttryck här i Roslagen. En sida jag återkommer till är gardenway.se, där man kan se olika varianter av pergolor och få en känsla för hur mycket en enkel trästruktur faktiskt kan förändra en tomt. Det blev som ett litet idébibliotek för mig – inte för att kopiera rakt av, utan för att förstå vilka former, proportioner och lösningar som skulle kunna bli vårt eget

Pergolan – hjärtat på vår framtida uteplats

En av de första sakerna vi funderade på var att skapa en plats där vi kan sitta från tidig vår till sen höst. En plats där vi kan dricka kaffe utan att behöva flytta stolarna efter solen. Där vi kan läsa en bok i skuggan utan att bli bländade. En plats för lugna kvällar. Och för livliga middagar.

Vi insåg ganska snabbt att en pergola kommer vara själva hjärtat på vår framtida uteplats.

Vi vill inte ha en tung, massiv pergola som stänger in rummet. Vi vill ha något som känns luftigt, skandinaviskt och lätt. En pergola som ramar in, snarare än täcker över.

När vi letade inspiration fastnade vi för flera olika modeller, särskilt sådana med rena linjer och som går att kombinera med både klätterväxter och textilier som rör sig i vinden.

För den som själv funderar på liknande lösningar finns många alternativ att utforska, bland annat hos gardenway.se där det finns fina exempel på pergolor i modern skandinavisk stil — något som passar särskilt bra om man, precis som vi, vill att uteplatsen ska kännas som en naturlig del av helheten.

Det här är inte en annons eller ett samarbete — bara inspiration. Man kan hitta hur mycket idéer som helst där ute, men det viktiga är att man hittar en struktur som känns rätt för den egna tomten.

Planeringen: steg för steg, känsla för känsla

Vi har gjort en liten plan, mycket enkel men väldigt tydlig:

1. Kartlägga ljuset

Var hamnar morgonsolen? Var är det varmt på kvällen? Var blir det vindstilla?

Detta styr var vi placerar sittplatser och pergola.

Bestämma flödet på tomten

Hur ska man gå? Var vill vi att fötterna ska leda?

Vi vill ha slingrande gångar som följer markens egna linjer.

Skapa tre huvudrytter

– en vild äng

– en blomstrande entré

– en lugn uteplats

Material som redan finns

Vi använder natursten från tomten, stockar, grus och ved. Det som finns här får sätta tonen.

Planteringar i mjuka grupper

Buskar, blommor, gräs. Tåliga sorter som trivs i Roslagen och inte kräver för mycket av oss nybörjare.

En uteplats med pergola som ramar in livet ute

Pergolan blir mittpunkten, och runt den får trädgården växa fram.

Tomten är levande – och det ska få synas

Det är så viktigt för mig att trädgården inte ska kännas som en kuliss. Jag vill att den ska få leva sitt eget liv. Jag vill att bina ska hitta dit. Att fjärilar ska landa. Att blommor får vara just blommor och inte plastiga dekorationer.

Kanske är det därför jag älskar tanken på en äng mest av allt. Att så en blandning av gräs, klöver och vilda blommor som får dansa i vinden. Det kommer ta tid, men jag känner i hela kroppen att det kommer bli helt rätt för oss.

Avslutning: det här är bara början

Jag tror att många ser trädgårdsprojekt som något man gör klart. Ett avslutat resultat. En checklista. Men jag har börjat förstå att en trädgård aldrig blir färdig. Den förändras, den lever, den växer, den dör och börjar om igen.

Och kanske är det just det som är det fina.

Vi har knappt börjat, men samtidigt känns det som att vi är mitt i något stort. Något som kommer ta oss år att förverkliga. Något vi kommer göra lite i taget, med tålamod och glädje. Och med den där känslan av att allt inte behöver vara perfekt för att vara underbart.

Jag ser så mycket fram emot att ta med er på den här resan.

Steg för steg. Buske för buske. Sten för sten.

Och snart, kanske till och med redan i vår, kommer vi börja bygga den där uteplatsen där pergolan ska stå — platsen där våra sommarkvällar ska få bo.

Vill ni följa med i processen? Jag visar gärna mer, både här och på Instagram.

Det känns så fint att få skapa något långsamt, något varsamt, något eget.

Vår egen lilla värld.