Under mina dagar i Montenegro fick jag spela en helt annan roll än den jag egentligen är… I Montenegro fick jag inte visa min kärlek till min partner som identifierar sig som kvinna. Under min resa var jag mest ledsen för att bara få ha henne som en ”vän” och hela tiden ha varandra på distans när vi var ute på gatorna…  Jag är en otroligt kärleksfull och vill hela tiden visa det till den jag tycker om. Jag valde själv att åka till Montenegro och jag hade en helt fantastisk resa i övrigt och jag låter inte denna sjuka diskriminering stoppa mig från att göra det jag älskar – att resa såklart! Jag vägrar att ”rätta mig” efter vad andra tycker och jag tänker heller inte formas utifrån hur jag bör ”bete mig” i vissa kretsar. Men innan resa läste jag om fruktansvärda saker som har hänt homosexuella i staden Podgorica så därför valde jag att hålla lite avstånd till min tjej när vi rördes ute på gatorna. På bara två år har LGBT människor i Podgorica utsatts för 25 attacker och Pride festivaler förbjuds av polis år efter år.. Så fruktansvärt tragiskt. När ska detta vända riktning?

Rätten att älska vem man vill kan jag lätt ta för givet, men det är allt annat än en självklarhet i många länder. Jag älskar Sverige och jag älskar min flickvän oavsett om jag ”får visa det” eller ej.