”Be patient good things take time” eller vad är det dem säger..? Känner mig så himla tom efter chockbeskedet jag fick tidigare ikväll. Motsatsen till att älska någon är inte hata, det är likgiltighet och det är exakt det jag känner nu. Om jag ska försöka definiera allt som hänt i eftermiddag känns det som att någon har tagit en bit från mig kropp, stampat på det och sen försökt stoppa tillbaka det. Det gör så ont. Jag tror inte jag behöver gå in mer på detta, utan ni förstår nog vad som hänt.
Att gå vidare är ju inte samma sak som att glömma. Att gå vidare är att acceptera det som har hänt och att fortsätta leva… Men det är just det som är tyngst för en känslomänniska ”att fortsätta leva”…