” Är det inte konstigt det där med löften… Människor lovar, lovar av hela sitt hjärta på sin kärlek och på sitt liv, men ändå bevisar de bara motsatsen… Ljuger. Ljuger om precis allt. Hur ska man kunna lite på någon, vågar man det? Tänk om alla människor man träffar bedrar dig på något sätt. Den enda jag litar på är mig själv om jag ens kan göra det längre. För mig själv har jag ju också ljugit eftersom jag lovade att aldrig sätta mig i en sån här situation eller att NÅGON någonsin igen skulle få ta mitt ”glow” och livsglädje ifrån mig… Undrar vad som håller mig tillbaka.. Hon lovade att hon aldrig skulle sluta att kämpa för mig och hon skulle aldrig tänka att hon ”har” mig utan hela tiden vara den som skulle kämpa, kämpa för att få ha mig i hennes närhet. Verkligheten då..? Den är precis den motsatta till detta. Jag är ledsen, men gråter inte. Det brukar jag göra när jag blir besviken. Men det känns som att jag offrat tillräckligt mycket tårar till henne. Man har (som jag är lärd) ett liv, det är fruktansvärt kort och varför ska min nyfikenhet på livet dö bara för en romans som inte visade sig vara det jag trodde…”Jag har fått flera kommentarer här i bloggen där ni önskar att jag kunde vara lite mer privat än vad jag tidigare har varit. Ibland får ni läsare veta väldigt mycket medan andra perioder nästan ingenting. Just nu lutar väl det mer åt det sistnämnda… Men jag lovar att bloggen kommer återgå till det mer personliga. Idag skulle jag på en 35-årsfest, men vissa dagar blir helt enkelt inte som man har planerat. Livet kan ju ibland komma emellan. Dagen har inte alls varit en höjdare, ljusglimten var väl kaffen tidigare, Men som sagt, ibland är det så..
Hur som helst så är texten ovan en bit från en dag ur mitt liv. Nu är detta ganska längesedan som jag skrev (snart ett år tror jag) men jag står för varje ord och ibland måste man påminna sig själv om vad man går för. Givet i och för sig…
Hur som helst så är texten ovan en bit från en dag ur mitt liv. Nu är detta ganska längesedan som jag skrev (snart ett år tror jag) men jag står för varje ord och ibland måste man påminna sig själv om vad man går för. Givet i och för sig…
