Asså herregud vilken omskakande kväll det har varit. Jag brukar verkligen inte vara rädd att gå ensam hem speciellt inte här på Östermalm… MEN idag förändrades det… Klockan var strax innan 22 när jag klev av på min station och mannen som stirrat på mig sedan jag klev på bestämde sig (i sista sekund innan dörrarna stängdes) att han också skulle av. Det var då jag ringde M och berättade att jag kände obehag. Jag blev ensam kvar på perrongen och han skyndar inte heller. När jag travar på så skyndar han genast efter och det var då Maria bestämde sig då för att lämna lägenheten förvspringa och möta mig. Jag vågade inte kika bakåt men jag hörde att han var hack i häl på mig. När jag gått en bit kommer en äldre man Med en hund och jag söker lite ”skydd” intill honom innan Maria kommer springandes… Ingenting hände. Den här gången. Jag är rädd för nästa gång. Man ska inte behöva vara rädd. I detta läge försvann mannen (förmodligen då han märkte att han inte var ensam i kvarteret (tack till mannen och hunden, samt flickvän) .. Förutom detta omskakande hade jag en fin kväll hemma hos Challe i midsommarkransen. Bebismys kombinerat med jobb är nog det bästa 🙂