Just ni vet jag inte vart hemma är… Jag vill bara dit där jag känner Att jag hör hemma.. Jag är så slut att jag inte kan förklara med ord.. Denna dagen har varit den jobbigaste på länge fysiskt.. Men utan pappa och F hade jag inte klarat detta! Tack! Nu är jag väl hemma. Antar jag. Det känns konstigt. Mycket konstigt. Att ha Stureplan runt knuten känns ännu märkligare. Men allt är positivt. Jag har en positiv magkänsla… När jag kollar mig omkring vill jag bara skrika, gråta och skratta samtidigt. Jag vetinte vart jag har någonting..allt är en enda stor röra. Som att någon släppt en bomb och gått.. Kaffebryggaren (måste ha kaffe direkt vid uppvak!!!) , smink, datorn och en någorlunda snygg outfit för morgondagen har jag lyckats rota fram.. Sängen är också bäddad och står på sin plats.. Det är väl typ det som är klart… Resten får jag fixa med när jag slutat jobba i morgon och kommande dagar. Nu ska jag lägga mig.. Kommer somna direkt!!! Puss