Hej hjärtan!!
Klockan är strax 01 och jag och Maria har precis kommit hem från Nattbion ”en man som heter ove”. Om jag hade fått bestämma så skulle alla se denna film. Det är helt klart den bästa filmen jag sett I ÅR och då har jag varit på bio i genomsnitt en gång per vecka. Den var så känslosam, rolig och verklighetstrogen. Jag kände igen sååå mycket av det som händer i ”verkliga livet”.

Efter filmen valde jag och Maria att promenera hem och snabbaste vägen från Hötorget till mig är att snedda över Malmskillnadsgatan och det som väntade där var hemskt… Jag lider med de prostituerade som står i kylan i väntan på ”kunder”… En av dem hade smygit in i T-banan för att värma sig medans de andra stod hoppfullt och väntade på passerande bilar… Ja det gör ont i mitt hjärta… I Stockholm försöker människor tysta ner detta med ”malskillnadsgatan och hororna där” att det inte existerar längre… Men det gör det och jag fattar inte de människor som väljer att plocka upp den och Utnyttja och förstöra dessa stackars människor.. Kan ingen hjälpa dessa stackars tjejer..? När ska det få ett stopp… Jag ska göra Elise Lindqvist (mamman på malmskillnadsgatan) sällskap och stå där med varm choklad och mackor..Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.  Babe påväg hem…