Hej älskade ni och glad valborg <3
För ett år sedan var jag gravid i vecka 38. Det känns helt galet att tänka tillbaka på det nu. Jag minns att jag trodde att vecka 37 kanske skulle bli min sista graviduppdatering, men så blev det inte – och det var jag egentligen ganska glad för.
Bernard i magen mätte då runt 48,7 centimeter och vägde ungefär 3 kilo. Enligt grönsaksjämförelsen var hen stor som en klassisk orange pumpa – ni vet, en sån där STOR. Det kändes så overkligt att det verkligen låg en nästan färdig liten människa där inne.
Jag hade ganska kämpiga dagar under vecka 38. Ryggvärken var riktigt tuff, gallsmärtan strålade ut i ländryggen och jag hade mycket sammandragningar och förvärkar. De kom oftare och kändes mer intensivt för varje dag. Vissa kvällar strålade värkarna ner i benen och det gjorde så ont att vi började klocka dem – bara för att hålla koll. En natt var jag nära att ringa förlossningen eftersom värkarna höll i sig över en timme, men vid fyratiden lugnade det sig och jag lyckades somna om.
Jag minns hur varje liten utflykt blev ett litet äventyr, tänk om vattnet går just nu? Den känslan låg liksom hela tiden i bakhuvudet.Jag var så röädd för det, med tanke på att kejsarsnitt väntade. För varje dag kände jag att vi kom närmare förlossningen, och även om jag längtade otroligt mycket så var jag också supernervös.
Det allra jobbigaste var nog tanken på att behöva lämna Leonard hemma. Ovissheten kring hur länge vi skulle bli borta, och vetskapen om att det skulle bli kejsarsnitt igen, gjorde att det kändes extra tungt just då. Men jag tröstade mig med att allt skulle bli bra – och det blev det ju verkligen. Det är ju det största man går igenom. Det finns ju liksom inget större än att föda barn.
Nu, ett år senare kan jag knappt förstå att vår älskade minsting fyller ETT ÅR nästa vecka. Det gör mig alldeles rörd bara jag skriver det. Jag känner sån enorm tacksamhet för våra två pojkar… och samtidigt önskar jag innerligt att jag en dag får uppleva en tredje graviditet. Även om det känns omöjligt just nu. Men jag njuter, jag njuter av varje dag.
Hoppas ni får en helt fantastisk Valborg kära ni.
Kram på er
För exakt ett år sedan åt jag och Livia brunch innan min sista graviditetsfotografering
Blev mycket vila sista dagarna innan lilla B gjorde entré