Världen har snurrat på där ute

Hej älskade ni 🙂
Den här veckan har jag fått en rejäl dos av något jag inte alls gillar: FOMO – fear of missing out. Jag och Bernard har legat hemma sjuka och det har verkligen känts som om världen har snurrat på där ute medan jag stått stilla. Avskyr verkligen att missa livet. När man är mitt i vardagen tänker man kanske inte alltid på det, men när man blir fast hemma i flera dagar blir det så tydligt. Alla middagar, spontana träffar, små äventyr och till och med de enklaste promenaderna försvinner utom räckhåll. Men så är det ju ibland. Jag har helt ärligt inte orkat annat än att bara vara hemma och ta det lugnt. Jag har tvingats lyssna till min kropp-

Men Den där känslan av att missa något viktigt är jobbig. Och att ställa in luncher och träff med vänner är inte kul. Det är ju egentligen bara värdsliga saker, men stora i min värld.

Bernard har behövt mig extra mycket den här veckan, och även om jag själv har känt mig svag och hängig så har det funnits små stunder som faktiskt betytt mycket. Som när vi legat tätt ihop i soffan och bara lyssnat på en barmusik, eller när han skrattade åt något så enkelt. Min älskade lilla skrutt. Leonard är frisk och det är så skönt.

Mototgiftet till FOMO kanske är att påminna sig själv om att livet händer även när man inte är ute och ”gör” saker. Att närvaron i det lilla också är värdefull, även om det inte ser lika spännande ut på sociala medier. Vad tror ni? Känner ni som jag?

Nu när vi börjar krya på oss längtar jag förstås ut igen. Jag vill träffa människor, få frisk luft, känna att jag lever mer än bara mellan fyra väggar. Men jag ska försöka bära med mig att även de här långsamma, instängda dagarna har sin plats. Livet är inte bara allt vi inte vill missa där ute – det är också allt som faktiskt sker här inne, i nuet.

I morgon (om alla är friska, eller så gott som) åker vi till värmland som vi planerat.

Stor kram på er!

Min vecka i bilder