Jag har nog aldrig haft så mycket ångest som den sista april 2008. För det första är jag min egen motsats då och nu. Vid den tiden bodde jag i Göteborg, hade pojkvän, älskade att klä mig i för små kläder och var så otroligt osäker.
Under denna dag och kväll för exakt 6 år sedan vankades det festval i henkriksberg i Göteborg. Min dåvarande pojkvän och hans bästa vän var arrangörer och jag och min bästa tjej-kompis från Arvika skulle stå i dörren och ta betalt/släppa in människor. Det enda kruxet var att jag inte var 18 år… Det gick bra till en början och vakterna hade inte noterat lilla mig. Min vän var äldre och hade åldern inne.. Efter liten dans och lek på disken i garderoben närmade sig vakten mig och frågade efter mitt leg, dum som jag var svarade jag bara ”men assåååå jag jobbar ju här typ, min pojkvän är arrangören” och där åkte jag ut… Min vän hängde såklart med. Där stod vi ensamna på välborg utan planer och utan pojkvänner. Jag hade sån ångest, han visste ju inte att jag blev utkastad, jag nojade mig så fruktansvärt, tänk om han skulle vara otrogen mot mig.. Stackars lilla mig.. Minns att jag och min dåvarande bästis drog till ett öde kebabghak och tjockad oss…. Tänk vad mycket kokare och säkrare man blir på sig själv. Kläderna ska vi ju inte ens diskutera…