Ni som har följt min blogg ett tag nu vet att jag handskas med jobbig ångest som blossar upp då och då. Tidigare i mitt liv har jag upplevt ”vanlig” ångest som bakis-ångest, separations-ångest och prestations-ångest. Men det jag upplever nu är något helt annat.
Jag tänkte ta upp tre saker som ger mig mest ångest idag.
– Jag får extremt stor ångest av stora folksamlingar… Jag får panik direkt och det känns som att allt blir blurrigt…
– Jag får ångest av miljöer där det är för mycket ljud. Jag tappar kontrollen…
– jag får en otrolig panik av att vistas i stora byggnader där jag inte kan se ut. Eller där det kan vara knepigt att ta sig ut.
– Jag får väldigt mycket ångest och panikattacker av av små utrymmen som hissar, tunnelbana och ibland på bussar… Ibland kan jag bara vägra just för att det inte går
– Jag får ångest av att titta/lyssna på nyheter… Får liksom katastrof-tankar på en gång. Idag är det väldigt svårt att gömma sig från nyheter…

Vad har jag gjort för att göra det bästa av min situation?
– Jag låter mig aldrig kännas tvingad av att göra något.
– Jag undviker stora folksamlingar, gallerior, att åka tunnelbana, nattklubbar osv..
– Jag försöker sysselsätta mig om jag ska åka buss/flyga så att jag tänker mindre på det jag gör
– Jag har börjat ta mediciner som ska läka detta beteende
– och jag försöker andas och tänka BRA tankar.
…. detta mående är ju bara nu och ju mer saker jag gör och utmanar känns det oerhört mycket bättre 🙂

[iframe width=”600″ height=”480″]https://www.youtube.com/watch?v=_XFJaVCmbyk[/iframe]

Min önskan är bara att det blir som vanligt igen… Jag vill kunna åka till storstäder och bete mig normalt. Jag vill kunna åka tunnelbana, åka upp högt upp i byggnader och röra mig på platser där det är mycket folk. Visst har det blivit bättre, men det är fortfarande jobbigt. Ovan ser ni en (urkass) video-dagbok där jag betedde mig som vanliga jag. Herregud vad jag saknar den tiden…