Efter en helg hemma i lägenheten med en massa stök, rensning och ytterligare packning är vi nu tillbaka på landet. Vi hade en sådan fin helg i stan tillsammans med vänner. Leonard har fått leka med kompisar och mammorna har fått umgåtts med kompisars föräldrar! Mysigt <3 I morse åkte vi tillbaka till huset och det är här jag trivs som allra allra bästa. Likaså mina barn.

Att kunna ge Leonard och Bernard ett landställe, en plats där de får växa upp bland träd, myggbett, barr och blåbär – det är något jag knappt vågar ta in. Jag är så oerhört tacksam, stolt och glad. Jag vet hur mycket det betyder, för jag vet vad det gör med ett barn att få ha natur omkring sig. Jag ser redan hur de andas lite djupare här. Hur de leker friare. Hur vi som familj blir en annan version av oss själva.Det går inte riktigt att förklara.

Jag drömde om det här länge. Och nu står vi i det. Vi har fortfarande stan nära , vi älskar den också,  men här ute finns ett annat liv. En annan rytm. Och det är den rytmen jag vill att mina barn ska få känna igen som hemma. Det är lyx.

Att vi får kalla den här platsen för vår känns nästan overkligt. Men det är sant. Och jag är så innerligt tacksam för det.

Klockan är sent så nu ska jag hoppa in och sova.
Ta hand om er. Vi hörs i morgon 🙂

Massa fix hemma i huset nu. Så roligt!

Idag hittade vi smultron i trädgården. En sådan vinst!

Fixade mina naglar innan vi åkte. Leonard var såklart med mig 🙂 Han älskar det!