Hej på er fina ni!
Alltså vilken gårdag vi hade <3 Våra underbara Lidingövänner med familj kom till oss runt lunchtid och då blev det mat på momangen. Alla var så hungriga, inte minst vi mammor. Detta gäng var alltså vårt första besök förutom vår närmsta familj. Leonard var så exalterad här hemma hela morgonen. Han väntade och väntade. Till lunch blev det hamburgare och supergod potatissallad med het chilli och paprika. Så god! Barnen dök direkt ner i plaskpoolen och svalkade sig medans mammorna smuttade på champagne och åt gott. Vädret igår var ju helt förtjusande och vad det gör med en. Sådan lycka. När det har varit en (än så länge) rätt kass sommar så lär man sig att ta tillvara på dessa soliga dagar. Vi satt i timmar på vår terass och bara njöt. Barnen busade på hela dagen. De hade vattenkrig, hoppade studsmatta och lekte med Leonards leksaker. Älskade ungar!

Jag är så så så glad över att dem kom till oss. Idag får vi också besök, tjoho!! Barnens kusin med föräldrar kommer. Så mysigt.
Ha en superfin torsdag så hörs vi snart igen.

Jag och Leonard började dagen som vilken postlådsägare som helst – med att hämta posten. Vi har nämligen tagit vuxenlivet till nästa nivå och satt upp en alldeles egen postlåda utanför huset. Sånt man gör när man tror man har koll.

Pling! Ett sms från posten: ”Ditt paket har levererats i din brevlåda.” Åh! Det var ju nu det hände. Jag tog Leonard i handen och spatserade med bestämda steg till vår postlåda vid vägen.

Tomt. Inte ens ett reklamblad.

Jaha? Jag kollade leveransbilden posten skickat och… vad är det där för brevlåda? Den såg ut som nån annans. Hade någon stulit vårt paket? Hade vi hamnat i ett postrelaterat mysterium?

Sen slog det mig. På landet har folk ofta brevlådor samlade längre bort, i flock liksom. Jag och Leonard gav oss ut på landsvägsäventyr, som två nyfikna brevbärardetektiver.

Och där – längre bort – stod den. Vår postlåda. Ensam men stolt. Och i den: MITT paket.

Dagens lärdom? Bara för att man har satt upp en postlåda betyder det inte att posten håller med om var den ska vara.

Leonard tyckte nog det var ett episkt äventyr. Jag också, till slut.

fina tejejrna <3 Mitt Lidingö gäng skål! Bennan var så glad älskade barn <3 Livias nya hobby hehe