Hej vänner!
Det känns som att dagarna just nu bara rusar fram och alla dagar ser för de mesta lika dana ut.. Att ha två små barn är det absolut (utan någon som helst tvekan) finaste jag någonsin upplevt, men det är också oerhört tufft ibland. Vissa dagar kämpar man lite extra. Vardagen kan lätt bli en en berg-och-dalbana mellan skratt, kramar, tjafs, tröst och tusen små måsten.
Jag stormtrivs i livet som småbarnsmamma, verkligen. Men jag ska vara ärlig och säga att det ör tufft. Man får ingen paus, aldrig. Det är full. fart hela tiden. Just nu är det också mycket sömnlösa nätter. Vårt hem är ständigt stökigt och det finns alltid saker att göra. Jag kan känna dåligt samvete över att jag inte alltid räcker till, varken för barnen, hemmet eller mig själv. Men det är bara en period.
Samtidigt försöker jag påminna mig själv om att det här är åren man en dag kommer sakna. Alla säger ju att småbarnsåren är de allra bästa, och även om det känns slitigt ibland så vet jag innerst inne att de har rätt. För mitt i kaoset finns också de där ögonblicken som gör allt värt det. När barnen skrattar tillsammans, när de kryper upp i famnen, eller när vi bara får en liten stund av lugn och närhet då smälter mitt hjärta.
Så jag försöker stanna upp, andas och ta in allt. För vips så är den här tiden över, och jag vill verkligen minnas den för allt det fina den faktiskt är, även om det också är tufft. Hur upplever /upplevde ni småbarnsåren?
Liten recap från de senaste dagarna i bilder
en liten som gärna kommer och spontan ammar just såhär
Den gosiga mattan kommer från Trendcarpet
mycket fint från Kappahl just nu
kvällsbus
japp, stöket hemma ska vi inte ens prata om
Handling med denna är extra kul 🙂
Jag passade också på att hämta paket idag när jag hade med mig hjälp 😉
2 reaktioner på ”Livet som småbarnsmamma”
Jag fattar att det är fullt upp.
Ibland tänker jag på de där lekhagarna som många har i USA – du vet, där barnen kan leka fritt utan att komma åt massa farliga grejer. Det är ändå rätt smart. Den där småpryls-fasen är ju inte jättelång, men just då känns det som att allt kan bli en risk.
Sen är det faktiskt inte bra med för mycket prylar heller.
Det blir lätt sensory overload – för både barn och vuxna.
Barnen vet knappt var de ska börja, och man själv får gå runt och plocka hela tiden.
Jag tänker att om man istället har färre, mer genomtänkta leksaker – typ Montessori-grejer – så kanske det blir lugnare. Mindre städning. Mindre stress.
Jag vet inte, jag bara funderar ofta på hur man kan göra föräldralivet lite mindre krävande.
Jag mår själv dåligt psykiskt vara i hem som har för mycket saker, men jag är ju en stressad själ..
<3