confession

Jag måste erkänna en sak och det är ett ganska stort ”handikapp” som jag verkligen lider av. Jag kan inte, vill inte och har en total panikångest i Londons Oundergrund. Jag lovar att ni sett mycket bilder och (snapchats) från oundergrounden i London, men faktum är den att jag gör det gråtandes i total panik. Vi försökte bara att åka taxi nu när jag var där för min skull. Det är hemskt. Jag får för mig att människor ska göra mig illa, jag får för mig att tågen ska stanna mitt i en tunnel och att jag inte ska komma ut. Detta hatar jag med London, att ta sig runt kommunalt. Buss är inga problem då jag ser ut, det är ett kliv ut så är jag ute i luften. I oundergrounen ska man ner flera tiotals meter, det är två rulltrappor, gå i små gångar och ännu mer trappor tills man kommer till rätt perrong. Perrongerna är så smala, så trånga och proppfyllda av männiksor att jag avskräcks redan då. Inte nog med detta, värmen där nere får vem som helst att få andningssårigheter och med min panik att ”jag måste ut” fick mig att hyperventilera och var nära till att svimma en av gångerna. För man kommer inte ut… Detta med att inte ”komma ut” få luft och kunna röra mig är nog mitt största besvär… Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få orning på detta. Jag har försökt åka oundergrounden under de få timmarna på dygnet då det är lugnare, sedan har jag försökt att välja de linjer som inte går under vattnet (för tanken av det får mig att börja gråta…)  Vad händer..? Varför känner jag såhär?
PB293266 PB293269 PB293303
Hållplatserna ”Hyde park corner” och ”Camden Town” hade de stängt av vid vissa tider eftersom det inte får plats mer människor.. Avskräckande enough…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *