Nu har mina galet sköna (men skitfula) pyjamasbyxor åkt på… Har dragit upp dem så högt jag kan, det är skönast så.. När jag är hemma ensam är detta en vanlig outfit. Helst ska håret sitta uppe i klämma eller i en knut..
Jag vet att klockan är mycket, men inatt är det en sådan natt där jag inte kan sova. Tänker för mycket, känner för mycket och så vidare. Hamnade i ett gammalt fotoalbum här på datorn och det gjorde ont… Jag började gråta och må dåligt. Jag är så otrolig känslig och rädd… Jag är livrädd för att skapa minnen med ännu en person som bara kommer dra.. Minnen är ju inget man gör sig av med, i alla fall inte jag.. Det gör så otroligt ont och jag är en människa som känner allt för mycket, men ändå har jag en tendens att dras till människor som är likgiltiga… Man kan ju aldrig veta hur en människa är i förväg och man måste ju våga släppa till annars kommer man ju leva solo hela livet och det är ju inget JAG vill… Men samtidigt så är det ju så viktigt att låta de ”förflutna” såren läka innan man kan jobba på något nytt och förhoppningvis något fint och bra.. Just ikväll saknar jag en famn att krypa in i och ett par armar att somna sådär tryggt i.. Jag längtar.. Jag längtar så tills den dag jag kan känna att någon människa är värd den kärlek jag är villig att ge. Hur som helst så har jag tänkt så mycket och svävat iväg… Förresten, undrar om jag har träffat min framtida fru än? Det vet man ju aldrig… Jag undrar så…

Nä nu ska jag stänga ner de där albumen jag inte borde ha hittat här på datorn.. Sen ska jag hitta någon serie att kolla på.. Men frågan är vad man ska se nu när jag tittat klart på skam.. aja!
Hörs i morgon raringar!! Puss