Varje natt sover jag så otroligt oroligt för att jag är så rädd för att det ska ske nya attacker i världen… Det första jag gör när jag vaknat upp är att kika på mobilen efter ”pushnotiser” från Aftonbladet.. I morse var det en sån där fruktansvärd notis igen. Denna gång skedde det som inte får hända IGEN i min älsklingsstad London.. Jag är så rädd, jag är rädd till tårar. Jag skakar, har svårt att andas och kan inte tänka. Jag är så rädd för att leva i vad jag vill kalla ”vår nya värld” jag är helt ärligt livrädd och kan inte leva normalt. Ni som säger att man inte kan vara rädd och ”terrorn inte får vinna” hur menar ni då? Hur känner ni er? Hur kan man inte vara rädd när det sker en attack nästintill varje dag…  Terror dödar och död är något jag är så rädd för..  Dom får inte vinna… År 2015 var jag inte rädd för något och jag levde verkligen livet precis så som man ska göra.. Nu njuter jag inte av livet alls och jag hatar hur jag har blivit.

Idag tog jag mod till mig och satte mig på 4:ans buss, väl på bussen drabbades jag av panik och jag fick liksom andnöd och sån fruktansvärd hjärtklappning som jag aldrig upplevt innan… Men det kanske är detta man kallar för panikångest. Busschauffören släppte av mig mitt emellan två hållplatser.. Jag går hellre en mil än att ta bussen 10 min hem..
Jag avskyr hur vår värld har blivit.

London bridge hösten 2015

all kärlek till London… #Prayforlondon #Prayfortheworld

När vågar man åka hit igen..? 🙁 Mitt älskade London