Jag måste få erkänna en sak för er… Kommer ni ihåg när jag och Challe reste till Uttoxeter i juli för att spela på L-fest? Vi hade förstorat upp allt, vi kommer att få bada i lyx denna helg, bo på ett fint hotell och bara ha det fantastiskt. Här kan vi få njuta i fyra dagar TRODDE VI.
Vistelsen började med att Vi landar i fantastiska London och tar taxin till två underbara tjejer som vi ska åka med tillsammans till Uttoxeter. De var så otroligt goa och vi hade så kul i bilen dit. Resan tog ca 3 timmar och när vi väl var framme trodde jag bara att vi skulle ta en ”paus” men vi VAR FRAMME. Vi skulle bo på ett fyra-stjärnigt hotell…. Det var det som var överenskommelsen. Men detta var ett hemsökt hostel precis intill en kyrkogård. I denna stad bor det ca 9-000 stackars människor och det fanns en stor kyrkogård, Lidil, en travbana och vårt lilla hemsökta hostel där det bara satt alkoliserade män. Jag ville gråta. Denna ”stad” var bara en genomfart till en lite större stad en 40 min bort. Jag fick pnikångest och challe reagerade på ungefär samma sätt. Vi såg inte solen, allt var grått, regnigt och kyrkan intill var så sliten och GRÅ. När vi kom in på rummet tittade vi på varandra och sa ”här kan vi inte vara kvar” men det skulle vi… Här skulle vi tillbringa 4 dagar. I en regnig liten håla MITT I ENGAND. Jag ville dö.Vi kunde verkligen inte ta oss därifrån heller… Med kanppt något wi-fi kunde vi inte gör något. Vi tog oss till Lidl och påvägen dit blev jag skiten på av en jäkla fågel som att de inte skulle vara nog.. Hur som helst så köpte vi en massa vin och gjorde oss i ordning för spelningen på travbanan. När detta var över liftade vi med en otroligt gullig gräs-rökande man som hade vägarna förbi vårt ödsliga hotell 03:30 på natten. Efter ett par timmars sömn så packade vi ihop våra väskor och DROG TILL LONDON.  Vi tog första bästa tåg.
Denna resa var en upplevelse. Jag hade inte klarat en minut där utan challe ♥

 Vi underhöll oss med att fota med dounuts tillsammans med självutlösaren..  
Jag gjorde det så fint jag kunde… hahahahhajapp
Somsagt skiten på….. Tack universum. 
Jag försökte göra det fint på rummet Jag mådde så dåligt här att jag knappt fotade. Det var hemskt. Vi mötte kanske en människa på den tiden vi rörde oss ute. Det kändes som en ödestad… MEN ett minne för livet somsagt.