Har suttit i två timmar framfördatorn och bara gått igenom en massa filmklipp… Sentimental är väl det enda jag kan säga. Majoriteten av alla klipp jag har tittat på är från åren 2007-2010 och människorna som jag umgås med där finns inte  i mitt liv idag… så himla tragiskt. Jag kan sakna tiden, samtidigt som jag kan pusta ut och vara glad över att jag kämpat mig igenom tiden som kom strax därefter. Denna tid är både den bästa och den mest smärtsamma i hela mitt liv. Det svängde hela tiden. Ibland kunde saker och ting inte bli bättre, jag svävade på moln och var så lycklig. När jag var där uppe på toppen visste jag att allt skulle rasa och det gjorde det när jag minst anande det. Denna karusell var allt annat än en bra livsstil. 

Jag saknar er människor jag var så nära. Men eftersom inte ni behöver mig i era liv så har jag ingen avnvänding av er heller..

Nu ska jag titta vidare på söta familjeklipp och min tandlösa lillasyster som sjunger fråna tårna hihi, puss!!

♡♡♡♡