Idag är en såndär dag som jag helst bara vill krypa ihop till en liten boll och gråta. Stänga in mig och bara va. MEN det är också såna här dagar som jag behöver extra kramar och kärlek av de fina människor jag har runt mig. Ni läsare skulle bara veta vad jag går igenom. Varje dag. Jag är så ledsen, besviken och samtidigt arg. Jag vill inte älta här i bloggen och jag vill absolut inte jämföra mina problem. Men mitt liv är fasen ingen dans på rosor just nu och det känns inte som att någon förstår. Ännu värre är väl att jag inte har någon lösning på problemet… Jag vet att livet går upp och ned hela tiden, men just nu känns det som att det är nedförsbacke hela tiden och att det är bara jag som försöker… Jag får ingen reaktion på något.. Jag har liksom tappat vem jag är och vad JAG brinner för här i livet. Vad händer med mig..?
När jag var liten trodde jag aldrig att livet skulle vara så tufft som det faktiskt är. Det enda jag vet är att jag inte är värd detta. Jag är värd allt bra. Så någonstans så tror jag och hoppas jag på att det vänder. Det är väl det enda man kan göra- hoppas! Just nu känns det som att jag inte ens är värd luft..  Throwback till den mest fantastiska platsen på jorden – LONDON. här är jag hemma det kommer alltid att vara så. Jag blir så sentimental av bara tanken. Denna stad kallade för mitt hem. Hit skulle jag flytta permanent, men jag valde en annan riktning…