Hej vänner
Känner mig så himla dålig och ledsen. Onsdagen började i skolan med en extern föreläsare från Google. Så himla spännande och intressant.  Men efter ett par timmar in på lektionen började jag att känna mig yr, svimfärdig och kallsvettig. Ännu ett mående jag inte känner igen. Jag gav dock inte upp utan jag började dricka massa vatten och andas frisk luft. Tyvärr blev bara mitt månde värre och nu ligger jag hemma helt utslagen. Jag har aldrig varit borta från någon lektion så detta känns inte bra…

Min kropp orkar verkligen inte mer. Jag snackar inte om den fysiska stressen här utan enbart om den skadliga psykiska stressen och pressen. Idag tog det alla rekord och jag antar att smällen når mig de perioder (dagar) det är något lugnare för mig. Hade ni haft en inblick i mitt liv så hade nu förstått hur mycket jag har på mina axlar. Skulle jag berätta för er skulle ni bli chockade och förvånade. Jag har alla symptomen på en utbrändhet men jag vägrar förstå och ta till mig av denna information. Jag måste helt enkelt bara ”nöja” mig med mina egna problem för att ha en chans att klara av vardagen. Men eftersom jag som känslomänniska inte kan sätta ner foten och bara bry mig om mig själv antar jag att detta blir resultatet. Inte nog med att jag har skola på 100%, jobb, blogg och otroliga problem privat har jag skyhöga förväntningar på mig själv. Vad kan jag göra för att få en ändring på detta?
Steg ett är att bli mer självisk. Jag måste tänka mer på mig själv. Andras problem kan aldrig bli mina.
Steg två. Jag ska inte dra på mig onödiga jobb och måsten. Mitt extrajobb älskar jag, det är bara en hobby som jag kallar jobb.
Steg tre. Jag måste sänka kraven på mig själv. Man kan inte prestera 100% på allt man gör. Speciellt inte med min bakgrund och min diagns (posttraumatisk stress)…

Jag har känt mig stressad länge av både deadlines till jobb, skola och så vidare. Men denna stress och detta mående tar priset. Det är den psykiska stressen man måste se upp för och ta på allvar. Just nu känner jag mig som en lök. Jag är i mitten av alla olika lager av människors problem. Jag måste slå mig fri och sätta mig själv FÖRST. Vad är viktigt för mig? Vad är mina mål? och vad mår jag bra av.
Jag kommer aldrig någonsin bli en självisk människa, för att hjälpa människor med det jag kan kommer jag alltid att göra, det är ju sån jag är. Men det får helt enkelt inte bli någon överdrift.
Ta ert mående på allvar, sänk kraven och låt inte bara livet rulla på. Man måste ju leva livet också…
Nu ska jag göra upp en plan för kommande veckor, dricka lite thé och försöka må lite bra.

Fick den fina koppen av min bästa vän♥