Hej på er!
Idag har jag fått lära mig något nytt. När lilla Bernard föddes såg vi ganska snabbt att hans lillfingrar var krokiga, på båda händerna. Det var inget som påverkade honom i vardagen, men som förälder börjar tankarna ändå snurra. Man undrar, googlar för mycket och oroar sig så som jag gärna gör lite extra.. I såna här situationer gör sig min GAD påmind…

Idag var vi på Södersjukhuset för att få det uppkollat, och jag ska vara ärlig, jag var så nervös. Rädd för att det skulle vara något allvarligt, något farligt eller något som skulle påverka honom längre fram. Men det var det inte, tack och lov. Vi fick träffa en läkare som berättade att det kallas klinodaktyli (helt nytt ord för mig). I Bernards fall är det helt ofarligt. Han har varken ont, inga problem att greppa och hans motorik är precis som den ska vara. Han använder sina händer helt obehindrat, precis som vilken liten liten kille som helst. Vid nästa besök kommer han dock att få göra en röntgen, mest för att få ännu mer svar och följa utvecklingen. Det kan bli så att vi erbjuds kirurgiskt ingrepp, än vi tar allt sådant efter röntgen.

Jag känner en sån lättnad. Och också en påminnelse om hur lätt det är att oroa sig i förväg, speciellt när det gäller ens barn. Alla barn är olika, alla kroppar är olika, och ibland är det helt enkelt bara så här de är skapade. Bernard är perfekt precis som han är. Krokiga lillfingrar och allt. Efter besöket tog vi en promenad innan vi åkte hem till Storeboror. Leonard hade haft det toppen hemma med morfar. Dem hade lekt en massa och ätit pannkakor som Leonard hade fått göra själv. Så mysigt!

Så glad kille man har att göra med 🙂 Idag är han klädd i Polarn O Pyret från topp till tå 🙂 Älskar!!