Föräldrarledighet

Hej vänner! I måndags hade familjen en hel dags mys tillsammans. Vi började dagen med ett besök på Barnavårdscentralen med bebis, hans första besök där. Det gick ju så otroligt bra. Han har vuxit och gått upp i vikt och nu väger han mer än sin födelsevikt. Känns så himla skönt för nu behöver vi inte ”mat-klocka” på nätterna. Bebis ammar när han är hungrig och det är han ju jämt hehe. Efter besöket blev det en promenad, ett frukoststopp och shopping. Jag njöt av att få vara med min familj sista vardagen på länge. Livia är tillbaka på jobbet efter en kort föräldrarledighet. Saknar henne här hemma nu. Men snart är det semester-tider och då är vi alla  tillsammans igen. Det är tufft att helt plötsligt vara hemma med två små barn. Leonard går inte på fröskolan nu av olika anledningar så det är minst sagt fullt upp för mig. Som tur är kom min mamma hit i måndags kväll för att vara med mig och barnen i ett par dagar. Det är guld för mig. Vi börjar sakta men säkert komma in i rutinerna här hemma. Men än vill jag absolut inte lämna bebisbubblan. Jag njuter så mycket jag bara kan. Nu blir det mys hela dagen med min mamma och barnens mormor. Njut av onsdagen fina ni 🙂 Leonard är så förtjust i fontänen på Karlaplan. Det blev ett stopp där efter BVC i måndags. Jag hade på mig en ny skjortklänning från Boomerang Storebror är nyfiken på vad barnmorskan gör med lillebror Idag blir han två veckor gammal.    Frukost på Thelins fältöversten. som jag längtat efter salami brieost under graviditeten mammas älskade gullunge <3   shopping med dessa två. Lite av en utmaning. Ena vill ha all uppmärksamhet, medan den andra vill amma hela tiden hehe.  gooooding mitt hjärta    dagens andra fika på Valhallabageriet klara för dagen läs mer: Under your skin rabattkod

Varför är det så bra att städa med såpa?

Varför är det så bra att städa med såpa? Inlägget är i ett samarbete med Västerbottenssåpa Sedan flera år tillbaka har vi enbart använda oss av såpa som rengöringsmedel här hemma. I detta inlägg ska jag berätta om varför. I en värld där vi ständigt strävar efter att minska vår påverkan på miljön och använda mer naturliga produkter i vårt dagliga liv, är det ingen överraskning att såpa har blivit populärt som rengöringsmedel. Såpa, med sina naturliga ingredienser och effektiva rengöringsegenskaper, är det ett utmärkt val för alla som vill skapa ett renare och hälsosammare hem. Vi har beställt vår såpa från fantastiska Västerbottenssåpa. Här kan du köpa såpa i alla olika former. Dem har även en massa underbara tillbehör som trasor, borstar med mera. Spana in! Med koden EMMAJ20 får du 20% på allt hos Västerbottensåpa. Köp din såpa här <– klick Varför är det så bra att städa med såpa? En av de främsta fördelarna med att använda såpa är för att det är miljövänligt. Såpan lämnar inga skadliga kemikalier eller föroreningar. Genom att välja såpa framför kemiska rengöringsprodukter bidrar du till att minska din ekologiska fotavtryck och bevara vår miljö. Västerbottenssåpa innehåller endast naturliga och återanvända ingredienser tillverkade i Sverige. Såpa är känt för sin skonsamhet mot olika ytor och material i ditt hem. Oavsett om det är trägolv, stenbänkskivor eller korkmattor, kan du vara säker på att såpa inte kommer att orsaka skador eller missfärgningar. Dess milda formulan gör det till ett toppenval för rengöring av känsliga ytor utan att tumma på effekten. Fett och smuts kan vara en utmaning att få bort, särskilt i köket där matlagningsspill och oljefläckar är vanliga. Här kommer såpan göra under! Såpa är en kraftfull avfettare som effektivt bryter ner fett och smuts, vilket gör det enkelt att rengöra ugnar, spisar, köksytor och andra områden som drabbas av envis smuts. Du kan säga hejdå till fettfläckar och välkomna en skinande ren yta. Tack västerbottenssåpa! Såpa är otroligt mångsidig och kan användas för att rengöra en mängd olika ytor och föremål i ditt hem. Det kan användas på golv, möbler, fönster, mattor och till och med för att tvätta kläder. Genom att välja såpa minskar du behovet av att köpa flera specialiserade rengöringsprodukter, vilket sparar både pengar och utrymme i ditt städskåp. Win win! Såpa är inte bara ett rengöringsmedel, det är ett medvetet val för att skapa ett renare och ett hälsosammare hem. Med sina naturliga ingredienser, skonsamma egenskaper och effektiva rengöringsegenskaper är såpa det perfekta valet för miljömedvetenhet. Så nästa gång du ger dig i kast med städningen, överväg att ta fram såpan och upptäck fördelarna med detta traditionella och ändå moderna rengöringsmedel. Ditt hem och miljön kommer att tacka dig. Här rengjorde jag duschen med deras flytande såpa! Så bra. Fasta såpan är toppen till allt. STORSTÄDNIG av balkong. Spring edition. Städade balkongen med den fasta såpan Här städade jag duschkabinen med deras flytande allrengöring. Så nöjd!

Nyföddfotografering med lillen

Hej underbara läsare! Hoppas ni haft en fin helg. Måndag och ny vecka igen. Igår var vi hemma hos min underbara vän Letícia nästan hela dagen. Hon bor så vackert i Solna där hon har sin foto-studio. Jag var orolig för resan att jag nästan ville ta en taxi. Som ni vet så har jag sådan svår ångest för att köra bil sedan bebis kom till oss. Jag är så oerhört rädd för att något ska hända. Men vet ni vad? Jag tog mig igenom det. Jag körde till och med INNE I STAN och i en trefilig rondell, det ni. Det är stort för mig. Det går bättre och bättre ju mer jag kör. Jag var så stolt igår när vi kom hem och jag är redan pepp på att köra nästa gång. Jag är himla tacksam över att jag har en egen bil. En av marknadens säkraste bilar dessutom. Väl hemma hos Letícia så gick allt så bra. Jag var lite orolig för Leonards humör med tanke på all förändring som har skett för honom. Men det gick så bra. Han var så duktig, snäll och hjälpsam. Det var himla roligt att se. Sedan måste jag ju säga att Letícia har ett himla bra tålamod hehe. Bebis var också nöjd de fyra timmar vi var där vilket var fint. Jag är så exalterad över att få se bilderna som hon tog. Jag fotade lite ”Behind the scenes” som ni ska få se i detta inlägg. Givetvis kommer jag att visa er det färdiga resultatet senare också. Nu ska hela familjen iväg till stan. Först ut är det lillens första besök hos BVC sedan ska vi bruncha och shoppa lite på stan. Leonard är ledig från förskolan än och det är så mysigt tycker jag. Ha en underbar måndag och en fin vecka. Stor kram

Picknick-säsongen är igång

Hej fina ni! Vädret är ju helt underbart här i Stockholm och säkert i övriga landet också <3 Dagarna passerar här och jag har dålig koll på vad det är för dag vi har. Nätterna är tuffa och dagarna lika så. Men jag njuter ändå. Jag älskar mitt liv och mina barn och känner en sådan tacksamhet. Barnen är små så kort tid och jag försöker ständigt att tänka på det när det är lite jobbigt. Det är så enkelt att ha en bebis nu på sommaren tycker jag. Inga jackor behövs och man kan sitta och amma vart som helst. Vi har gjort små små utflykter här varje dag under veckan. Igår satt vi på en stor filt i parken nere i parken hos oss. Mormor och morfar kom med fika och en massa bär. Leonard fick leka av sig och mammorna fick andas en stund. Idag har vi varit nere i Dalénumkajen här på Lidingö och myst. Vi har fikat, ätit glass, känt på vattnet och lekt en massa. Leonard var så glad över att man äntligen kan vara utomhus utan jacka haha. Jag blir bättre och bättre för varje dag som går. Nu har vi varit hemma från sjukhuset i en vecka och jag har nu slutat att gå på smärtstillande. Jag har ont, men inte alls så intensivt som det var under den första tiden. Gårdagens mys nere i parken hos oss <3 Idag traskade vi ner till kajen. Jag älskar förresten vår vagn. Idag tog vi bort Leonards sittdel då han ville gå (läs springa) Överlycklig liten en  i väntan på glassen skogen intill oss är bra vacker den   en glass om dagen, minst! mmmMammas lilla hjärta Läs mer: Mockberg rabattkod

Babylove – väggdekoration

I ett samarbete med Babylove Hej vänner! I detta inlägg ska vi prata om inredning av barnrum. Det finns inget roligare än att inreda barnrum tycker jag. Det är oftast en fantastisk upplevelse för både föräldrarna, så är det i alla fall hemma hos oss. Jag har dock tyckt att det varit en utmaning att skapa ett rum som är både funktionellt och inspirerande för Leonard. Men nu känns det som vi lyckats. Han stormtrivs och det känns så roligt! Efter förvaringsdelen så har dekoration av väggar varit det absolut svåraste, jag vill ha en ombonad känsla, men ändå inte ha det för ”plottrigt”. Leonard älskar djur och det var då idén kom… Babylove – väggdekoration Jag googlade runt lite på vad jag skulle kunna pryda väggen med ovanför hans säng och då kom jag in hos Babylove. Denna butik har jag handlat från innan och deras produkter är fantastiska. Välgjorda, unika och så så fina. Jag skulle säga att Babylove är proffs på väggdekorationer. Här hittar du fantastiska mjuka djur att hänga på väggen, sagolika stickers, speglar, krokar och mycket annat. Tips, tips! Vi beställde denna (nedan) fantastiska väggdekoration i form av en creamfärgad björn. Denna är gjord av linne som gör att björnen är väldigt mjuk och oerhört vacker! Björnen levereras med påsydda hängare vilket gör den så smidig att hänga upp. Handla hos Babylove här <– klick Med koden EMMAJENNIE10 får ni 10% rabatt på hela ert köp!    Förutom väggdekorationen beställde vi ett fantastiskt fint babygym från Kid’s Concept i färgen naturvit till bebis. Leonard ville inviga detta så fort det levererades. Hehe! Babylove har många olika varumärken i deras shop så spana in! Dessa figurer till babygymet beställde vi också. Dessa kommer från Jabadabado. så här kan kan ligga läänge och bara mysa. Vår stora lilla pojke <3 Spana in Babylove – väggdekoration för en massa inspo! Läs mer: Beemoo Easy Fly Lux 4 Sulky omdöme

Beräknad förlossning idag

Hej finaste ni. Idag skulle var son ha kommit till världen om han skulle vara född på ”rätt” beräknad förlossnings dag. Men vi har ju faktisk haft lyckan att vara med honom i drygt en vecka <3 Idag har har jag verkligen utmanat mig själv psykiskt. Jag har inte kört bil sedan jag var gravid och eftersom jag var sängliggandes (typ) senaste veckorna så är det ett tag sedan jag satt bakom ratten nu.. Med det sagt så har jag haft sådan svår ångest för just bilkörningen med mina två barn. Jag tycker det är så oerhört läskig att köra bil (i vissa perioder) som det är och nu är det inte lättare. Jag tokgrät när jag satte mig bakom ratten idag med bebis där bak. Livia var såklart med mig och Leonard var hemma med morfar. Jag vet att jag kan köra bil och jag vet hur uppmärksam och försiktig jag är. Men det hjälper inte. Jag litar inte på mig själv och inte på andra heller.. Jag måste försöka jobba på det. I morgon ska jag köra bil med båda barnen för att stärka mitt självförtroende. Är det någon som kan relatera till mina känslor? På ärende rundan idag hämtade vi upp vår matbeställningen vi lagt hos Willys, vi hämtade även upp mängder med paket och sedan spanade vi in lite second hand shopping 🙂 När vi kom hem gick vi alla ut till parken för en lunch grillning. Leonard har pratat om att inviga grillen sedan vi köpte den och idag gjorde vi slag i saken. Det var så mysigt! Vi satt i timmar och bara njöt av värmen. Tänk att vi har den bästa tiden framför oss 🙂 Vi har ätit så mycket picknick luncher ute de senaste dagarna och all mat smakar verkligen så mycket bättre utomhus. Mammas groda hämtning av mat 🙂 Världens bästa babyskydd på hjul – Doona    mys i parken 🙂 <3 mammas stora sommarpojke supermom

Förlossningsberättelse kejsarsnitt

Klockan är 09:59 lördagen den 11 maj (när jag börjar skriva detta). Vi är hemma. Hemma med bebis. Alla sover, Livia, bebis Leonard och mormor som är här. Jag är vaken, jag passar på att ta denna tid för mig själv. Trots att jag är mamma så behöver jag en stund för att andas och att bara tänka på mig. Nu ska jag försöka summera våra senaste dagar. Hur börjar man ens? Jag har blivit mamma, för andra gången. För fyra år sedan fick jag höra att jag kanske inte ens kunde bli biologisk mamma. Nästan på dagen 4 år senare sitter jag här med två friska barn. Nyp mig i armen. Jag är så lycklig. Onsdagen den 8 maj 2024 07:15 kommer taxin och hämtar mig och Livia. Vi är väl förberedda och packade. Babyskyddet med hjul är vi så taggade på att inviga. Jag är så nervös. Hjärtat är utanför kroppen och jag är helt torr i munnen. Väl framme på Danderyds sjukhus och förlossningen sköljer alla minnen över mig. Det kändes som att vi var här igår, när Leonard kom. Alla minnen kom tillbaka och min kropp började skaka. Helt plötsligt insåg jag vad som skulle komma att hända. Jag känner allt så extra starkt. Vi blev insläppta på avdelning 17 B på 7:e våningen. Vi fick vänta en stund på ett undersökningsrum eftersom vi var så tidiga. 08 skulle vi vara på plats, men klockan hade bara hunnit bli 07:30. Livia var förväntansfull, pirrig och lite smått nervös. Det kunde jag se. Tillsist kom det en barnmorska som visade oss till undersökningsrummet. Det var kallt, kalt och litet. Jag fick sätta mig intill en röd säng och här fick jag en hög med operationskläder. Några minuter senare började sköterskan pyssla med mig. Infarter skulle sättas och jag började må illa och känna mig yr. ”jag är så nervös” sa jag gång på gång. Jag fick tre alvedon och ett äggkoppslitet glas med vatten. Jag ville ha mer för jag var så törstig. Eftersom min yrsel inte gav sig fick jag dropp med glukos. Barnmorskan klämde på magen, lyssnade på bebisens hjärta och pratade lite om vad som skulle komma att ske. Vi gav oss iväg till operation. Jag var iklädd operationslinne med höga strumpor bärandes på ett glukosdropp. Livia och barnmorskan rullade sängen. Mellan avdelningarna fick vi se solen stråla och det gav mig energi. Från en oerhört regnig / snöig morgon kom nu solen och det kunde ju inte bli mer passande. Vi kom in till en sal där det stod nummer på väggarna. Vi fick sätta oss på nummer 1. Exakt här satt vi när Leonard skulle komma, men då var vi på tur 2. Jag fick ta av mina trosor, Livia blev tilldelad en overall och jag en nätmössa. Här fick jag en sådan flyktkänsla och jag ville bara hem. Jag var så orolig. Tankarna bara snurrade. Efter en stund kom en av kirurgerna tillsammans med en till sköterska (kanske en operationsundersköterska) och en av kvinnorna satte ännu en infart på mig på handryggen. Det gjorde ont. Lite extra ont. Kanske för att jag spände mig. Kvinnorna hade koll på mig sedan innan. Dem hade hört om mina upplevelser vid förra kejsarsnittet. Mina svimningar, kräkningar och den extrema smärtan i nacken.  Dem lugnade mig med att dem nu ändrat bedövningsmedel och att dem har säkrat upp med annan medicin som ska minimera riskerna för att jag ska tuppa av. Båda var så trevliga och vi kunde till och med skoja lite. Jag kände mig trygg. Narkosläkaren kom även och hälsade ute i ”väntrummet” och även han var underbar. Jag kände att dem ville ha tid med mig innan själva operationen och det uppskattade jag något enormt. Tillsist gick vi in genom två olika slussar av dörrar. In genom den sista dörren så bröt jag ihop av gråt. Nu blev allt ännu mer verkligt. Jag såg undersökningssängen där bebis snart skulle ligga, saxar, våg och annat. Här var vi sist, i exakt samma rum. Jag slussades vidare genom en ytterligare dörr. Där inne skulle det ske. Det var kylskåpskallt och den lilla britsen låg i mitten av rummet. Jag satte mig på sängen och direkt så kopplades jag upp med massa plåster, slangar och annat. Jag fick kort därefter instruktioner om hur jag skulle lägga mig för att få ryggmärgsbedövningen. ”Kryp ihop som en liten katt och skjut ut ryggen” sa läkaren. Det gjorde mindre ont denna gång än sist. Det blev snabbt varmt över hela rumpan och jag fick nu vända mig om till att ligga på rygg. Jag hade tappat all kontroll över kroppen. Den kändes som en deg. Jag fick i samma stund en kateter och ett skynke framför mig hängdes upp. Alla jobbade snabbt och effektivt på med mig medan jag fokuserade på att andas och slappna av. Alla pratade med mig samtidigt om vad som sker och vad dem höll på med. Jag började må lite illa och fick snabbt syrgas genom näsan. Det blev bättre. Jag började fråga om bedövning och att jag var lite orolig över att jag skulle känna något. Men dem övertygade mig snabbt om att dem skulle säkerhetsställa min eventuella känsel flera gånger om innan dem skulle sätta igång. Det tvättades och tvättades och min känsel kontrollerades med kyla och nyp. Jag kände inget. Nu började de dra, knipsa och klippas. Jag hörde och kände tryck hela tiden. Jag hörde ljud som lät som en dammsugare och kirurgerna pratade med varandra hela tiden. Min kropp skakade och ryckes med i alla rörelser. tillslut hör jag ena läkaren säga ” och där Jennie var huvudet ute”. Jag fattade ingenting. Jag hade ju varit så noga med att säga till dem ”säg till innan ni sätter igång”. Men just då var jag så lycklig över att vi hade kommit så lång. En sekund senare hörde jag bebis skrika. Jag hörde skrik denna gång. Det gjorde jag ju inte sist. Livia grät intill mig och i samma sekund kommer barnmorskan med bebis som hon skrubbade med en handduk i farten. Bebisen låg på mitt bröst. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag fick bebis intill mig, precis under min haka. Jag och Livia kikade under handduken, ”DET ÄR EN POJKE” jag visste det. Jag kände mig som lyckligast i världen och Livia bara grät. En sköterska tog några snabba bilder på oss innan en marnmorska kommer och säger ”jag måste ta bebis och gå iväg en stund, han ser lite stor ut”. Jag förstod inte riktigt då vad hon menade. Men Livia följde med henne så jag kände mig trygg. Jag hörde dem bakom mig. Men fokus lades snabbt på något annat. Jag började störtblöda, helt utan förvarning. Eftersom jag är så ”trasig” i min nedre buk blev det lite komplikationer. Läkarna överröstade varandra och det ringdes dit någon extrapersonal. Det skreks också ”cyklo” vilket jag inte vet vad det betyder. Men hela tiden hade jag en läkare vid mitt huvud som var lugn. Han kikade ovanför det gröna skynket då och då och jag letade efter hans reaktion. Men jag fick känslan av att allt var under kontroll och som ja senare fick höra av läkarna också. Det var lite av en kritisk situation, men det löstes. Läkarna sydde, klippte, drog och höll på i evigheter. Jag hann kika på klockan till höger om mig och hann tänka. Nu har det gått ÖVER en timme sedan bebis kom. Ännu var det inte klart. Men tillslut hörde jag ”jajjamen då var det klart”. Det städades upp och jag flyttades över till en stor säng. Dem drog mig och bebis med hjälp av ett lakan. Vi kördes ut och iväg till uppvaket intill. Denna gång hade jag både bebis och sambo med mig. Jag kunde inte vara lyckligare. Det kändes så overkligt. Jag fick tillsyn nästintill hela tiden. Vi övade direkt på amning och bebis hittade rätt på en gång. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag kämpade så med amningen med Leonard och det blev aldrig riktigt bra. Kunde det fungera så lätt denna gång? Jag vågade knappt tro det. Men denna bebis var så nyfiken med en gång och både och jag Livia såg att han började söka så fort jag fick honom på mitt bröst. Sköterskor kom och tittade till blodtrycket, min blödning, mitt mående och bebisen såklart. Varannan kvart kom det en sköterska för att se huruvida bedövningen släppt eller ej. Jag kämpade med att röra både tår och ben. Succesivt så kände jag hur jag fick styrkan tillbaka. Efter drygt 2,5 h var vi redo. Sköterskan ringde till vår avdelning 17 B på BB ”Nu är Jennie redo”. En supersöt barnmorska rullade mig och bebisen i sängen tillsammans med Livias hjälp. När vi kom upp till vårt rum hade dem förberett den klassiska BB-brickan. Jag grät. Nu kunde vi alla njuta av denna. När Leonard kom så var jag och Livia ensamma på rummet hela dagen då Leonard låg på neo. Vilken revansch vi hade fått. Jag hade aldrig i min blekaste fantasi kunnat tro att vi denna gång inte behövde ha vår bebis på neo och att amningen skulle fungera så direkt. Vi kände en sådan tacksamhet. Vi kramades, åt mackor och bara tittade på vår bebis. Efter några timmar ringde vi till våra familjer för att berätta hur allt hade gått. Alla blev så rörda och Leonard fick se sin lillebror för första gången via facetime. Det var så himla fint att se. Under kvällen så åt vi middag på sjukhuset. Jag åt lite halvt liggandes då jag ännu inte hade kunnat sätta mig upp. Efter maten så kom en sköterska för att hjälpa mig att ställa mig upp och det gick bra. Smärtan var väldigt hög, men med hjälp av morfin och andra smärtstillande så kunde jag hålla det under kontroll. Men värre blev det. Avslaget kom inte igång och läkarna på avdelningen misstänkte att något blockerade så att blodet inte kunna rinna ut. Om så var fallet så kanske dem behövde ”öppna upp” mig igen och detta fasade jag för. Men efter ett par timmar så kom det en fors och jag blev så lättad. Torsdagen den 9 maj Första natten var gjord och allt kändes så fint på morgonen. Allt var lugnt och jag kände mig i harmonisk utan varken ångest eller rädsla. Det är en oro med nyfödda bebisar och jag tror verkligen många kan relatera till det. Hela torsdagen gick att att lindra mina eftervärkar och åt att amma bebis.  Bebis åt och åt och jag kände mig alltmer positiv till amningen. Vi fick senare under dagen besök av Livias föräldrar. Mormor och morfar <3 Så fint att se dem med bebis. Jag var så påverkad av morfin och i efterhand har jag sett på videoklipp och hört av Livia hur udda jag betett mig. Som vi skrattat åt detta. Det är något alldeles speciellt med att bli mamma (återigen) jag njöt av stunden hela tiden trots min smärta. Vi hade inte kunnat ha haft det bättre dessa två dygn vi var inlagda på BB Danderyds sjukhus. Så tacksam för all fin och duktig personal. Fredag 10 maj Vi väcktes av personalen 08:45 av att vi har fått en tid hos barnläkaren på avdelningen intill. Nu har det gått cirka 48 timmar sedan bebis kom och det var dags för både PKU test och kontroll av bebis. Vi fick högsta betyg. Allt var bra. Bebis andning hade gått ner, gulsoten också. Även hörseln kontrollerades och den godkändes. Jag grät igen. Helt plötsligt fick vi godkänt på att åka hem och det kom lite som en chock. Vi har bara (!!) varit på BB i två dygn… Jag fick lite ångest av att de redan skulle skicka hem oss. Jag var helt säker på att vi skulle få stanna i åtminstone ett dygn till.  Men samtidigt längtade jag efter Leonard sååå mycket att vi bestämde oss för att åka hem. Det är klart att vi ska göra det. Vi mår ju bra och min smärta har jag under kontroll med hjälp av morfin som jag fått med mig. Mamma, Leonard och mina svärföräldrar kom till avdelningen för att möta upp oss. Det var inte ett öga torrt. Leonards första möte med lillebror var helt oslagbart att få se. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam, lycklig och stolt jag är. Jag är så stolt över mig själv och min kropp. Vi klarade det ännu en gång. Herregud vad kvinnokroppen kan. Tack min älskade älskade flickvän för allt stöd både psykiskt och fysiskt. Utan henne hade jag inte varit kapabel till att klara hälften. NU ska jag återgå till min bebisbubbla här hemma. Vi bara njuter <3                  Läs även min förlossningsberättelse när Leonard kom <– klick

Nu vs då

Hej vänner! Idag har vi njutit av solen så mycket det går för i morgon sägs det att det ska bli kallt igen… Brr. Ja, här i Stockholmsområdet kan det till och med bli snö. Vi hoppas att det inte stämmer.. Vi började vår dag med ett besök på vårdcentralen. Jag hade fått en lista på tester att ta och Leonard som är så nyfiken på allt inom sjukhus och människokroppen fick givetvis följa med. Han tyckte det var en aning läskigt i väntrummet redan, men sedan gick allt superbra. Efter besöket på vårdcentralen gick vi alla till Gateau för en lunchfika ihop. Vår son älskar att fika minst lika mycket som sina mammor. Men det är ju så mysigt! När vi kom hem fick vi besök av min mamma och Leonards mormor Christina som han kallar henne. Vi har spenderat hela eftermiddagen med att mysa och leka både inne och ute. Framåt kvällen kom mina svärföräldrar med middag till oss alla och det var ju så lyxigt. Timmarna har bara rusat iväg så nu ska vi äntligen få sjunka ner i soffan och kika på serier. Hoppas ni får en fin kväll 🙂 Måste få visa er! Detta är jag i vecka 39 med Leonard… Detta är jag i vecka 39 nu 🙂  Mysfika med min familj och sedan en supergod middag  Leonard fick så fina presenter av mormor Christina som kom från Arvika idag 🙂

När ska man börja med potträning?

När ska man börja med potträning? Reklam för Twistshake Leonard är drygt två och ett halvt år gammal och vi  introducerade pottan för honom rätt så tidigt ändå. Jag har fått en del frågor från er om Leonard går på pottan och hur vi började öva med honom. Jag har läst på lite om ämnet och tänkte prata lite om det i detta inlägg. Pottan vi använder kommer från Twistshake. Supersmidig och väldigt fin. Den har smarta funktioner och passar vår övriga badrumsinredning vilket är ett stort PLUS. Twistshake har ALLT för att underlätta småbarnslivet, in och spana hos dem. Med koden 15EMMAJENNIE får ni 15% på allt hos Twistshake inklusive rea. Köp potta här <– När ska man börja med potträning? Tiden för när man börjar potträna ett barn kan variera beroende på barnets utveckling och behov. De flesta barn är redo att börja potträna någon gång mellan 18 månader och tre års ålder. Dock är det viktigt att komma ihåg att varje barn är unikt och att det är viktigt att följa barnets ledning och försöka identifiera tecken på att det är redo att börja potträna. Leonard har verkligen inte varit redo tidigare och jag tror att det kommer ta ett tag innan han väljer pottan. När ett barn är redo att börja potträna kan det visa tecken på att det vill ta av sig blöjan, vara medvetet om att det behöver kissa eller bajsa, och visa intresse för att använda toaletten eller pottan. Det är också vanligt att barn blir torra på natten först när de har blivit helt torra på dagen. Det är viktigt att komma ihåg att barn inte utvecklas på samma sätt och att det inte finns en exakt ålder för när potträning bör påbörjas. Det viktigaste är att följa barnets ledning, ge det tid och tålamod och att skapa en positiv inställning till potträningen för att göra processen så enkel och positiv som möjligt. Hur börjar man med potträning? Stressa inte med potträningen! Det är viktigt att börja potträningen när barnet är redo för det. Detta kan vara olika för varje barn, men jag har hört att det brukar någon gång mellan 18 månader och tre år. Det är viktigt att inte tvinga barnet att börja potträningen innan det är redo, eftersom det kan leda till motstånd och frustration. Skapa en positiv inställning Potträning kan vara en utmaning, men det är viktigt att göra det till en positiv upplevelse för barnet. Att ge beröm och uppmuntran när barnet använder pottan eller toaletten kan hjälpa till att bygga upp självförtroendet och uppmuntra till fortsatt användning. Tålamod är viktigt. Potträning är en process som kan ta tid och det kan finnas bakslag under vägen. Att vara tålmodig och inte pressa barnet för hårt kan hjälpa till att göra potträningen till en mer positiv upplevelse. Vi är förberedda på att potträningen kan ta längre tid än vad vi först kanske trott. Ha en rutin Att ha en rutin för potträning kan hjälpa till att göra det till en naturlig del av dagen. Det kan inkludera att sätta barnet på pottan eller toaletten vid regelbundna tidpunkter, som efter måltider eller efter en tupplur. Det är också en bra idé att uppmuntra barnet att använda pottan eller toaletten när det känner sig kissnödigt. Jag kan se när Leonard är kissnödig vissa gånger och då brukar jag säga högt ”Leonard ska vi gå på pottan”. Ibland brukar han hämta den själv och ibland ignorerar han mig. Ett steg i taget 🙂 Twistshakes fina potta. Så smidig och lätt att använda. Bilder på en liten Leonard när vi först introducerade pottan 🙂 Läs mer: Twistshake badkar recension

Lugna dagar på hemmaplan

Hej finaste ni! Idag gick jag på deltids-mammaledighet eller hur man ska säga. Jag kommer inte att vara 100% föräldraledig med bebis utan jag kommer att jobba när tiden tillåter (om tiden tillåter). Så från och med idag är jag deltids-ledig. Känner att jag behöver landa i mycket innan bebis kommer. Jag har på grund av mitt mående inte jobbat alls 100% de senaste och det är helt okej. Jag har prioriterat mig själv, bebis och vår hälsa. Idag har jag återigen vilat, donat här hemma, myst med lilleman och bara tagit det lungt. Leonard kommer att vara ledig från förskolan från och med idag och några veckor framöver. Jag tror att det blir bäst så. Vi alla kommer vilja landa tillsammans med vår nya familjemedlem och jag uppskattar så att vi har den möjligheten. Medan jag vilat så har Livia och Leonard haft en superdag tillsammans. Dem har utforskat en ny park, varit på blomsterlandet för att handla till balkongen och sedan fikat. Jag orkade möta upp dem på fika och det kändes så fint. Jag uppskattar verkligen att bara få komma ut om det bara är för en timme. Nu sover lilleman och det innebär egentid för mamman och mamman. Vi ska snacksa på något gott, se Robinson och bara mysa. Gårdagens pizzamys!! Får ofta sällskap under dagens alla vilor. Finns inget som slår gos med honom <3  Livia gjorde (på skämt) en miniatyr av min gravidkropp hehe.  Efter lunchen idag blev det plantering av fröer och diverse andra blommor som behövde ny jord. Leonard är så pysslig av sig och det älskar jag.