Emma Jennie blogg / Lifestyle

Den 7:e april 2024. Sju år har gått sedan jag upplevde den värsta dagen i hela mitt liv. Attacken ändrade mig totalt och jag ser mitt liv som den jag var innan attacken och den jag har blivit efter attacken. Sju år har gått, SJU tuffa  år har jag levt med ångest, rädsla, medicinering, kbt-behandling och psykologer. Jag är inte läkt. Kommer jag någonsin bli det? Allt blir lättare och lättre upplever jag, men iland kan jag falla tillbaka som ett mörkt hål och det kan ibland vara tufft att ta sig upp.

Jag har nästan glömt bort hur jag var innan, jag saknar hur spontan jag var, inga hinder fanns och jag kunde bara kasta mig ut i främmande saker. Jag älskade att vara spontan, hänga bland mycket folk, gå på bio flera dagar i veckan , klubba, resa och så vidare. Allt detta har tagits ifrån mig och jag blir så ledsen och mår dåligt när jag tänker på hur jobbigt jag fortfarande har det. Men för att sammanfatta allt så har mitt liv förändrats på bland annat dessa bitar:

• Jag har supersvårt för att åka kommunalt….. Det FÅ tillfällen jag väl åker kan  jag sån ångest att jag måste kasta mig av promenera resten av biten. Dock har det blivit bättre. Jag övar hela tiden. Men det första åren efteråt kunde jag INTE åka tunnelbana. Det gick inte. Hur mycket jag än ville och försökte. Kroppen sa stopp och NEJ.
• Jag kan inte vara lika spontan längre. Jag måste planera precis ALLT. Mitt kontrollbehov har blivit så mycket värre.
• Jag vågar inte gå på stora nattklubbar, biografer, röra mig i stora folksamlingar, stora evenemang, konserter osv. Det är alldeles för mycket intryck och jag kan inte hålla koll på allt. Jag måste ha kontroll.
• Jag klarar inte av platser där jag vet att det vistas mycket folk. Jag kan heller inte vistas där jag känner mig ”instängd” tex bio funkar inte. Undantag finns om det är en ”liten” biograf och jag får sitta längst bak och längst ut. Här på Lidingö är det perfekt. Biografens ena salong har 20 platser (!!)
• Jag har minskat antalet resor. Flygrädslan har blivit så mycket värre
• London. Älskade London. Ni vet ju att jag  (innan attacken) var i London var och varannan månad, men det har ju inte funkat. Hur mycket jag än har velat så har min rädsla stoppat mig. Sedan jag blev mamma har det ju heller inte fungerat såklart <3 Men åren efter attacken var det en sorg.
• I offentliga sammanhan går jag ofta runt och är rädd och ”vaken” hela tiden. Det tar oerhört mycket energi.
• Jag får ångest och hjärtklappning av syrener. Ibland får jag sån panik så att jag blir svimmfärdig.
• Jag kan inte/får inte läsa/se nyheter. Då väcks allt igen och jag blir paranoid.
• Jag kan inte besöka Mall of scandinavia, och större gallerior. Jag får fullständig panik. Jag KAN INTE röra mig kring området centralen, plattan osv. Detta kan bli problematiskt när jag måste ta tåget. Jag och Livia har stått utanför Centralen och gått till tåget när det varit några minuter till avgång.
• Jag kan inte gå på smala gator där jag vet att mycket människor rörs.
• Jag har svårt att vara lugn i sammanhang där det är mycket ljud och mycket som händer. Jag blir galet stressad av såna situationer.
• Det är mycket som triggar mig. Tex människor som springer, plötsliga ljud, stressade människor, helikoptrar, flygplan och märkliga beteenden hos främlingar.

Senast förra veckan drömde jag mardrömmar om eftermiddagen den 7:e april. Jag minns allt. Allt i detalj. Jag vet precis vad jag hade på mig, vilken parfym jag hade och hur mina skor lät den vägen som jag sprang från Åhléns till Clarion hotel sign. Jag minns exakt vad polisen ropade när jag försökte fly från det garage jag gömde mig i. Det är okej att minnas, men jag vill gärna inte känna känslan i kroppen när jag får upp dess ”filmer” i huvudet för de är fruktansvärda. Jag tror inte att någon som inte var där kan förstå paniken som drabbade människorna i närheten, för det går inte att förklara med ord och jag vill inte ens försöka.
Jag kommer låta det ta tid för mig att må bra, för en dag vet jag att jag kommer göra allt det där som jag gjorde innan helt utan tanke. Men inte just nu.

SJU år… Jag kan liksom inte greppa tiden sedan detta fruktansvärda hände. Ibland känns det som att det var ”igår” medan andra gånger känns det som att det var FLERA flera år sedan eller att det faktiskt aldrig hänt. Jag önskar såklart att det ”bara” var en fruktansvärd mardröm. Men nej… Jag minns den 7:e april 2017 som igår. Jag började denna soliga fredag med en powerwalk upp till observatorielunden i vasastan. Här satte jag mig på en bänk alldeles ensam och funderade över livet. Tanken över att börja plugga hade slagit mig, men jag brottades med tankarna att jag aldrig skulle komma in på högskola. Trycket skulle vara alldeles för hård på såna utbildningar jag ville läsa och chansen över att just JAG skulle komma in kändes minimal…. Kort därefter traskade jag hem och gjorde i ordning en smoothie som jag skulle ha med som dagens lunch på jobbet. Jag började ju sent denna fredag och mitt pass var bara 5,5 timmar så det skulle räcka som ”mat” för mig. På kvällen var planerna att jag skulle träffa en vännina för bubbel i stan. Det kunde inte vara en bättre fredag. Första vårdagen, kort jobb-pass och en ledig helg väntade. Jag trivdes med livet och allt kändes bra. Jag var singel och dejtade och var tillfreds med det.

På vägen till Tunnelbanan till jobbet fick jag en oerhörd huvudvärk som vägrade gå över. Jag har tidigare tampats med detta under våren, vet inte om det berodde på den starka vårsolen, stress eller något annat?  Jag klev i vanlig ordning av tunnelbanan och in på Åhléns. Givetvis ringde jag mamma innan jag började, det är liksom standard. Hon hörde på mig att allt inte var bra, men jag svarade kort med att jag har huvudvärk som säkert beror på stress (minns fortfarande varenda ord i vårt samtal).  Under denna tid var det mycket på jobbet, vi var få i personalen, jag hade ansvar och butiken hade precis flyttat plats på Åhléns. Numera låg vi mittemot H&M mot Drottninggatan för att förklara det enkelt. Klockan var 14:30 och jag hade precis börjat mitt pass när jag skickade min enda kollega för dagen på lunch. Jag ställde in min smoothie i vårt personalskåp bakom kassan och hängde av mig jackan. Jag minns exakt vad jag hade på mig, vad jag hade för parfym och hur det nya ombyggda Åhléns doftade. Det var rörig, vårt ”provrum” var endast en spegel som stod lutat mot fönstret ut mot drottninggatan. Det var en lugn dag i varuhuset, men våra plagg låg lite utspritt så jag började vika, hämta kläder för att hänga dem på rätt plats. Jag minns låten som spelades i högtalarna, jag minns kunderna, jag minns vilka som jobbade i shopparna runt mig. Trots detta kände jag mig ensam. Alla shoppar hade ännu inte flyttat in på sin nya plats så på denna yta var det ”bara jag”. Jag och dem få kunderna. Men som tur var kunde jag se ut genom de stora fönstrena. Drottninggatan var full av människor. Det var ju en solig fredag eftermiddag och många hade säkert slutat tidigare för att njuta av den första riktiga vårsolen. Det var en speciell stämning. Som att jag väntade på något. Jag var spänd. Jag var på fel plats, jag kunde känna det.

Mitt i allt plock bland kläder (står jag med ryggen mot fönstret där vi hade vårt hörn med spegel där kunderna testade kappor) ser jag och hör jag det fruktansvärda som händer. För en sekund blir allt svart. Jag hade mobilen (ovanligt nog!!) i bakfickan av jeansen. Jag SKREK i panik och blev stel. Jag ringde min ex partner och bara skrek… Jag fick panik, jag kunde inte agera. Jag såg mig själv utanpå min kropp. Det blev snabbt svart av röken från lastbilen och den tog bort de fruktansvärda av det jag såg på gatan. Dessa bilder kommer aldrig NÅGONSIN försvinna från mitt huvud. I samma sekund som jag försöker ringa mitt ex skriker jag ”det är en terrorattack, vi måste ut”. Jag förstod direkt vad som hade hänt. Sekunder senare hör man den automatiska rösten som tar över musiken inne i varuhuset ”en brand har utlöst, var vänlig att lämna varuhuset”. NEJ det är en attack skriker jag gråtandes av panik. Jag hade ju sett hur människor låg precis i mitt synfält. Att det skulle vara en olycka slog aldrig min tanke. Jag var så förberedd på något konstigt sätt…. Nödutgången hade jag superkoll på och den låg belägen bara några meter från min yta. När jag tryckte till den silvriga stora plattan på dörren för att komma ut tänkte jag ”vafan håller jag på med? Trycker jag här kommer det börja tjuta i hela varuhuset och vakterna kommer bli så arga på mig”. Men givetvis gjorde jag det. Jag var den första i hela varuhuset som valde att lämna via en nödutgång. Det började tjuta, folk började springa, skrika, välta saker och hela stämningen blev panikartad. Jag grät, skrek och skakade.

Jag ringde mamma och skrek ”nu har det hänt mamma, jag kommer dö, vad ska jag göra?”. Mamma får ju också panik och svarar med att ”det kan inte ha hänt gumman, det är ett falsk alarm”. Jag var såå rädd. Vad skulle jag mötas av när jag kommer ut? vågar jag ens gå ut från dörren och ut på gatan? Det var vita spiraltrappor som ledde mig ner och ut. Jag var fortfarande helt ensam då människor i panik flydde mot huvudentrén. Ut kom jag och där var jag liksom fast bland en ombyggnation av gågatan (hur kan en nödutgång få blockeras med byggnadsställningar!??).  Jag klättrade upp för stängslet, hoppade ut och sprang emot vår uppsamlingsplats för alla medarbetare på Åhléns.  Här skulle vi ju bara återsamlas om det var en brand. Hur gör vi ni? Var är den/dem som satt oss i denna fruktansvärda situation? Jag var livrädd. Kommer de skjuta oss, spränga hela Åhléns?? I samma sekund som jag tänkte detta hör jag syrener och skrik från ALLA håll. Nu hade polis, räddningstjänst och alla väktare reagerat. Polisen kom på bara en minut och kort därefter ser jag inatsstyrkan. Det kändes som att jag var mitt i en krigsfilm. Såhär tungt beväpnade personer har jag aldrig någonsin sett. Framme i garaget (vår uppsamlingsplats) som ligger ner mot mästersamulesgatan hittar jag andra medarbetare från Åhléns. Människor är förvirrade, skräckslagna, chockade och vissa bara gråter. Jag var någonstans däremellan. Mottagningen bröts och jag förlorade kontakten med min mamma. Alla ringde mig, Tidigare vänner, bekanta, chefen, familjen och människor jag inte ens visste att jag kände. Detta var alltså ca 7 minuter efter attacken. Vad skulle hända nu? Var ska vi ta vägen? Vem/vilka har gjort detta mot oss? Kommer de hitta oss här? Ja tankarna var många och jag har aldrig någonsin varit så rädd. Tillslut fick jag tag på mitt ex och hon hade åkt från Sollentuna i samma sekund det skedde alltså 14:53. Hon hade åkt till city på bara 10 minuter och ville nu berätta att hon skulle hämta mig. Jag sprang ut från garaget mitt i vägen på Vasagatan där en av personerna från insatstyrkan knuffar mig mot väggen och skriker att det jag håller på med är livssfarligt. Det var verkligen som ett Krig i Stockholm. Prickskyttarna var många och stod på alla höga hus runt Åhléns.

Vid Clarion sign (Norra bantorget) Kunde mitt ex möta upp mig och jag var så skärrad och fick liksom inte luft. Nu kunde jag ta upp kontakten med familjen igen. Alla grät, men hon var fortfarande lugn. Fruktansvärt chockad. Jag kan liksom inte beskriva hur känslan var i city denna tid. Det förstår bara dem som var där… Mitt storasyskon var tillsammans med min pappa söder om stan så vi åkte ut till dem. Det var otroliga köer, poliser och helikoptrar över allt. Tillslut kom vi fram och jag har aldrig sett min pappa gråta så mycket. Vi detta laget var jag chockad. Jag sa knappt något, jag kunde inte äta och jag förstod ingenting. Det som inte fick hända och det som hade varit min största rädsla hade hänt. Det hände i min stad precis vid mig. Det gick liksom inte att ta in.

Tiden efter attacken var oerhört tuff och det blev bara värre och värre tills jag fick ”rätt vård”. Jag har haft fantastiska människor runt mig som verkligen visat stöd. Vissa ramlade helt bort efter det fruktansvärda som hände. Men jag är otroligt tacksam för mina nära som verkligen stöttade mig. Jag kom snabbt i kontakt med en underbar kbt-terapuet som jag länge gick hos. Hon har hjälpt något enormt. Ett tag fick jag hjälp av hela 4 psykologer samtidigt, men det var ingen jag fastnade för. Idag mår jag helt okej, mycket tack vare min terapeut och medicin. Vissa dagar kan fortfarande vara fruktansvärda och hindra mig från att göra saker. Men inga dagar är som innan attacken.

Ville bara skriva av mig om denna dag, därav detta långa inlägg.  Jag är stolt över mig själv hur jag gick vidare och hur bra allting blivit. Jag kom min på min dröm-utbildning, fick ett fantastiskt jobb därefter och nu driver jag mitt eget aktiebolag. Jag har blivit starl. Jag arbetar hela tiden med mig själv. Jag utmanar mig själv hela tiden och övar sakta för att bli den jag en gång var.  Dagen den 7:e april 2017 kommer jag aldrig glömma. Aldrig någonsin.
Tack till min älskade sambo som får mig ovanför ytan när det är som jobbigast. Som förstår utan att behöva prata. Hon visar respekt för min svåra PTSD och hon tröstar när det känns tufft.

Inlägget är i ett betalt samarbete med Västerbottenssåpa 

Jag har länge använt mig av Västerbottenssåpa för att ta bort tuffa fläckar på kläder, skor och övriga textilier. Jag har övergått allt mer från starka kemikalier till att enbart använda såpa som rengöring. Nu ska jag berätta mer om just såpan och dess positiva egenskaper på kläder.

Med min rabattkod Emmaj20 får du 20% rabatt på allt hos Västerbottenssåpa 🙂
Shoppa din såpa här <– klick

Få bort tuffa fläckar med såpa

I dagens samhälle som är fylld av starka produkter som rengöring och fläckborttagning glömmer vi ibland bort de enkla och naturliga lösningarna som vi förr alltid använde.  En tidlös lösning på fläckproblem är såpa, en mild produkt som inte bara fungerar som rengöringsmedel utan också som en överraskande effektiv fläckborttagare. Något jag verkligen vill dela med mig av och tipsa om. För det blir en hel del fläckar när man har barn…

Västerbottenssåpa har såpa i flera olika varianter och former. Men för just fläckborttagning använder jag mig gärna av den fasta såpan i kombination av bikarbonat.

En av de mest imponerande egenskaperna hos såpan från västerbottensssåpa är förmågan att agera som en effektiv fläckborttagare. Många av oss har upplevt frustrationen av envisa fläckar på kläder eller textilier som verkar omöjliga att få bort. Men innan du ens tänker tanken att införskaffa starka kemikalier, prova att använda såpa för att ta itu med fläcken på ett naturligt sätt.

Så här använder jag såpa för att ta bort fläckar:

1. Innan du börjar, se till att fläcken är torr och fri från eventuell smuts eller smuts som kan skrapas bort försiktigt.
2. Fukta en bit tyg eller svamp med vatten och applicera såpa på fläcken. Arbeta in såpan i tyget med lätta cirkelrörelser. Var försiktig så att du inte gnuggar för hårt och skadar tyget.
3. Låt såpan verka på fläcken i några minuter. Ibland kan det behövas längre tid för att lösa upp och lossa fläcken, särskilt om det är en envis fläck som rött vin eller olja.
4. Efter att ha låtit såpan verka, skölj noggrant tyget med kallt vatten. Se till att all såpa sköljs bort ordentligt.
5.  Om fläcken inte helt försvunnit efter första försöket, upprepa processen tills fläcken är borta. När fläcken är riktigt tuff tillsätter jag lite bikarbonat och det gör alltid susen.

Jag upplever att såpa fungerar bra på en mängd olika material, inklusive bomull, linne och ull 🙂

Så, innan du går ut och köper dyra fläckborttagningsprodukter fulla av kemikalier, ge den enkla och naturliga såpan en chans. Du kanske blir förvånad över dess förmåga att ta itu med även de mest envisa fläckarna på ett skonsamt sätt. Att använda sig av såpa är positivt både för dig, miljön och din plånbok.  i

Dessa produkter ingår i Västerbottenssåpas kit ”Tuffa Fläckar” – TIPS Det går superlätt att få bort envisa smikfläckar på kläder med hjälp av såpa.

läs mer: så får du bort tuffa fläckar i badrummet

Hej vänner!
Idag har vi en massa lördagspyssel för oss. Vi stökar runt här hemma, sorterar, kastar och skänker bort. Vi började dagen med en tripp ner till källaren, hela familjen såklart. Här hämtade vi upp Stokke Baby inlägg till stolen, en babysitter Leonard hade och lite annat som vi vill ha uppe i lägenheten till bebis. Jag är glad över att jag har sparat sådana bra saker. Nu håller jag på att tvätta alla kläder som är nya och sådant som bebis kommer att få ärva. Allt i parfymfritt såklart (glömde parfymfritt första tvätten så fick tvätta om). Vi har också fixat så fint i bebisens två små hörnor i vårt stora sovrum. Hen har fått en så fin säng från 4moms och över den hänger en liten hylla med en ljusslinga (än så länge).  I andra hörnan står bebisens klädställning, samt krokar på väggen, korgar på golvet och lite annat. Jag ska visa bild på allt lite senare.

Idag ska jag även packa upp allt i min BB väska för att ännu en gång kontrollera att allt är med. Drömmer mardrömmar om att jag ska glömma något viktigt. Men helt ärligt? Vad är egentligen så viktigt? Allt finns väl på sjukhuset om det skulle vara så. Babyskyddet för hemresan känns dock som en viktig prioritet.

Det är såhär dagarna ser ut nu. Plock hemma, massa vila, mys med sonen, äta mat, eventuellt ut på en KORT promenad och sedan ännu mer vila. Jag är så redo för bebis nu. Dagarna känns så långa och jag bara räknar ner och längtar.

Detta är ju det gosigaste som finns <3 Leonard ger mig så mycket kärlek nu när jag är såpass dålig och orkeslös. Det tär på mig att ha så ont dagarna i ända.

Men efter ett kort tag så vill han göra annat än att gosa.

Min neurotiska sida kommer fram mer och mer när det är något stort på gång. Vi har en oerhört stor händelse framför oss när Leonards lillasyskon ska komma till världen. När vet vi ju inte exakt, trots att jag fått ett datum för planerat kejsarsnitt. Men med tanke på alla förvärkar jag haft tror jag att vattnet kommer gå innan dess och bara tanken på det gör mig yr och spänd. Som ni vet har jag ett stort kontrollbehov och jag måste veta vad som händer och vad som ska ske. I den eventuella situationen då vattnet helt plötsligt går (eller att kraftiga värkar drar igång)  kommer jag bara kunna förlita mig på andra. Givetvis hoppas jag att bebis håller sig inne ända fram till vårt planerade datum och med det i bakhuvudet så sjunker oron och stressen. Min gamla psykolog sa alltid till mig att livet är oförutsägbart och att jag måste lära mig att leva med det. Jag övar och övar, men än är jag inte riktigt där. Jag låter det ta tid. Livia är ju den lugnaste och minst neurotiska personen jag känner och det är sådan tur att jag har henne. Det hade inte gått att ha två av mig i en relation haha.

En annan sak som slagit mig när bebis kommer är att jag kommer att behöva vara ifrån Leonard i cirka 4-5 dagar. HUR ska jag klara det? Han är ju mitt ALLT och jag känner ju hur mycket han behöver mig. Jag tror såklart att jag kommer ha fullt upp med annat så att tiden kommer gå fort. Jag är även helt övertygad om att han kommer ha fantastiska dagar med sin mormor här hemma hos oss. Detta känner jag mig inte ett dugg nervös över. Det kommer nog vara värre med min längtan efter honom. Vi pratar dagligen med honom om vad som komma skall, att mamma och mamma ska hämta bebis på sjukhuset. Han är så intresserad och han pratar ofta om bebisen, navelsträngen och att hen får mat från placentan (ja, han säger placenta)

Jag är så redo att välkomna vår efterlängtade bebis till familjen <3

Min underbara gula klänning kommer från Bubbleroom 🙂

Läs mer: Babyv rabattkod

Graviditeten är en unik och omvälvande upplevelse som man kan njuta av med rätt inställning och aktiviteter. Att betona psykisk hälsa under graviditeten kan leda till en mer positiv upplevelse och känslomässigt välbefinnande för blivande mammor. 

Den här artikeln syftar till att ge blivande mammor en omfattande lista över vad man kan göra under graviditeten, med fokus på aktiviteter som främjar både fysisk och psykisk hälsa, inklusive kreativa hobbyer, sociala engagemang och förberedelser inför moderskapet.  

Meditation 

Att utforska olika typer av hobbyer kan förbättra graviditetsupplevelsen avsevärt och erbjuda en blandning av stressavlastning, personlig utveckling och förberedelser inför moderskapet. Regelbunden meditation kan förankra din dag och ge en stund av lugn och klarhet. Djup avslappning och hypnos, skräddarsydda för gravida kvinnor, kan lindra fysisk och psykisk stress och skapa en lugn miljö för både mor och barn. 

Var kreativ 

Att vara kreativ under din graviditet är viktigt för din mentala hälsa. Det ger känslomässig avkoppling och möjliggör personlig reflektion. Du kan till exempel börja måla eller sticka för att kanalisera din kreativitet. Du kan också baka, läsa en bok, eller kratta i trädgården. En annan populär aktivitet är att spela olika typer av spel. Det kan vara videospel, bordsspel eller casinospel som du hittar på casino utan svensk licens. Dessa plattformar erbjuder en rolig och underhållande upplevelse med en rad olika typer av casinospel som till exempel spelautomater, roulette och blackjack. 

Skriva dagbok 

Att skriva dagbok kan vara bra för att ventilera och dokumentera dina tankar, känslor och milstolparna i din graviditet. Det ger känslomässig avkoppling och möjliggör personlig reflektion. Det är också något du kommer kunna gå tillbaka till senare och läsa för ditt barn när det blir lite äldre, vilket kan vara bra för ditt barn att veta. 

Socialt engagemang 

Enligt studier är socialt engagemang ett av de viktigaste aspekterna när du är gravid. Att främja sociala kontakter under graviditeten är inte bara bra, det är också viktigt. Forskning understryker vikten av socialt stöd för att minska stress, depression och ångest, vilket i sin tur förbättrar den fysiska hälsan och minskar risken för komplikationer under graviditet och förlossning.  

Förberedelser inför moderskapet 

Genom att utforska en mängd engagerande aktiviteter och ta hand om både det fysiska och känslomässiga välbefinnandet, är det viktigt att du förbereder dig inför moderskapet. Genom att betona vikten av egenvård, förstärker du din mentala styrka, inte bara för dig, utan även för det växande barnet. 

Utöver att ägna dig åt diverse aktiviteter kan du även börja dekorera barnrummet, köpa in allt som behövs, och se till att allt är förberett innan barnet föds. 

Sammanfattning 

När man funderar på vad man ska göra när man är gravid är det viktigt att komma ihåg att varje upplevelse är unik, och att det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Genom att integrera aktiviteter som främjar fysiskt välbefinnande, mental hälsa och sociala kontakter, kan du navigera din graviditet med självförtroende och glädje. Kom ihåg att prioritera egenvård och ta emot stöd från nära och kära för en hälsosam och njutbar graviditetsresa. 

Hej kära ni och hej vardag!
Jag började min vardag med att ta en taxi till Karlaplan där jag hade bokat in en klipptid. Som jag skjutit upp detta månad efter månad, men nu äntligen tog jag mig tiden. Jag går inte till någon annan än den tjej som alltid klippt mig, hon är den enda jag litar på hehe. Emallan mina klippningar har Livia fått toppa mig och det har fungerat fint det också. Hur som helst så tog min frisör bort en rejäl bit av det torra längst ner. Mitt hår är så oerhört fuktfattigt och det ser liksom inte bra ut. Håret blev så otroligt fräscht och jag är så nöjd. Nästa vecka ska jag tillbaka till henne för att få bort de mörkaste pigmenten i mitt hår. Det ser jag fram emot.

Efter klippningen blev det lite shopping på Polarn O Pyret till barenen. Jag köpte bland annat en balaklava till Leonard samt ett matchande randigt set till barnen 🙂 I samma veva mötte jag upp kärleken på stan för att äta en lunch ihop. Det var så mysigt att få starta veckan såhär tillsammans. Vi gick till Paraden på Karlaplan, deras lunch är så bra! Tips.

Längst ner i inlägget får ni se före och efterbilder på mitt hår 🙂 Enorm skillnad!

Dagens outfit kommer från Stenströms 🙂 Ett favoritmärke

Kärleken min

Jag äter mycket fisk nu och jag verkligen cravar det emellanåt. Så gott ju!

      Att få åka hem såhär tillsammans 🙂 När vi kom hem blev det en nap omgående. Jag napar fortfarande 1-2 timmar per dag. Måste det för att fungera med Leonard.

Håret innan jag åkte iväg i morse 🙂 Så torrt, slitet och livlöst. Det liksom bara hängde…

.. och mitt hår precis just nu. Visst blev det bra? Fortfarande väldigt långt och fylligt såklart hehe. Kommer aldrig någonsin klippa kort (tror jag)

Läs mer: Switch Nails rabattkod

Hej kompisar!
Igår jag gick inte utanför dörren. Jag sov och vilade precis hela dagen och det behövde jag. Medans jag har sovit har Livia vänt upp och ned på HELA lägenheten. Hon har grovstädat allt. Destillerat, kalkat av, rengjort både diskmaskin och tvättmaskin. Hon har köpt massa nya tvättredskap som hon ”lekt med”. Jag tror att hon ”boar” på sitt sätt och det via städning. Jag har ju läst att många partners kan drabbas av gravidsymptom som dessa och jag tror absolut att hon är en av dessa.  Inte mig emot att hon städar, men jag känner ändå dåligt samvete över att jag inte förmår mig att hjälpa till just nu. Igår eftermiddag kom mina fantastiska svärföräldrar med påskmiddag som vi åt tillsammans. Lammstek stod på menyn och Leonard älskade det. Efter maten gick jag och la mig igen. Jag hade som sagt noll energi igår..

Idag har jag i alla fall varit ute och det var så himla skönt. Jag har vaggat mig fram till apoteket och sedan vidare till vårt lilla fik här. Jag blir ju galen av att bara vara inne och i sängen. Vi fikade länge och det var supermysigt. Vi pratar mycket med Leonard om att det är nära nu. Han förstår så mycket, men jag tror knappast att han förstår vad som komma skall. Det gör ju knappt vi mammor.

Nu i eftermiddag ska vi bara äta massa god mat, kolla Robinsson och mysa. I morgon är jag redo för vardagen igen. Men vardagen kommer mestadels spenderas hemma fram till bebis kommer.

Ready to pop Detta lättar lite grann på min hemska halsbränna… älsklingen <3  Detta var jag igår.. Iklädd Livias sovtröja hehe.

God morgon läsare!
Igår blev inte dagen som vi hade planerat för och så blir det rätt ofta när man har småttingar. Mitt storasyskon med familj skulle komma hit igår, men deras lille son fick feber under natten så middagen hos oss blev tyvärr inställd igår 🙁 Vi bestämde oss för att fira påsken dag två ändå. Det blev lite äggjakt och öppning här hemma igår och Leonard var så glad. Han fick så mycket fint i sitt ägg (inget godis haha) som han blev så glad för. Jag och Livia ger också varandra ett ägg varje år, det tycker jag är så mysigt. Man blir ju aldrig för gammal för ett ägg.

På förmiddagen tog vi oss alla in till Djurgården för att möta upp mina svärföräldrar och vänner till dem. Vi satte oss för fika på fantastiska ”Arthurs Café” detta ställe äskar jag och är mitt ”go to” fik på våren och sommaren. Ni måste dit 🙂 Jag tog en våffla, Livia en sommarsallad och Leonard våffla. Men han somnade ifrån den så vi fick en väldigt lugn fika om man säger så 🙂 Vi satt UTE i solen och det var så oerhört skönt att känna solen värma. Jag hade med mig både en extra tröja, vantar och mitt pannband. Det behövdes såklart inte, jag kunde liksom ta av mig kappan. Som vi njöt!

Efter fikan så promenerade vi till Karlaplan och då fick jag såna värkar. Jag blev livrädd och helt kall i kroppen. ”Inte nu tänkte jag…” Jag har ett oerhört kontrollbehov och kände att läget inte var rätt just då. Men detta kan jag ju verkligen inte styra över. Bebis kommer när hen vill och det måste jag tänka på…

Mysig kort promenad till Djurgården

fikaaaa

så gott med frasiga våfflor

gårdagen med dessa 🙂

  Vackra stad

nyvaken liten älskling

Hej hjärtan! Hoppas att ni har en fantastiskt långhelg 🙂
Igår firade vi in påsken och den mysiga långfredagen hemma hos oss 🙂 Vi hade bjudit över vår nyfunna vän och hennes dotter som leker så fint med Leonard hem till oss. Vi åt ett klassiskt påskbord väldigt länge och allt var så gott. Jag suktade dock över den gravade laxen samt brie osten. Men om några veckor får även jag frossa i detta. Även barnen åt så bra. Vi lekte, myste, letade efter ägg,  åt massa gott och bara hade det trevligt. Barnen pysslade så vi vuxna kunde dricka kaffet halvt ifred hehe. Timmarna swishade förbi och helt plötsligt var klockan nio på kvällen. Vi hade verkligen en fantastisk eftermiddag och kväll tillsammans. Jag däckade på momangen efter all mat och godis. Leonard lät mammorna sova till 09 i morse och det behövdes.

Idag väntar en heldag utomhus i det fantastiska vädret.  Eftersom det är självaste påskafton idag vill jag ännu en gång önska er en fantastisk påskhelg, ta hand om er och varandra 🙂
Stor kram

 Liten nyvaken en som väntar tålmodigt på sin kompis <3

Så gott med allt på påskbordet. det varma fock dock inte plats här hehe

<3 Min lilla charmör som blivit så stor  Ägg till Leonards fina vän Mamma Livia ordnade äggjakt 🙂 Så roligt tyckte barnen

   mys efter både mat och efterrätt <3Hitta några sötare   Blir så varm i hjärtat av att se dessa två tillsammans såhär 🙂