Emma Jennie blogg / Lifestyle -

maj 18, 2024maj 18, 2024Bloggflöde

Picknick-säsongen är igång

Hej fina ni!
Vädret är ju helt underbart här i Stockholm och säkert i övriga landet också <3 Dagarna passerar här och jag har dålig koll på vad det är för dag vi har. Nätterna är tuffa och dagarna lika så. Men jag njuter ändå. Jag älskar mitt liv och mina barn och känner en sådan tacksamhet. Barnen är små så kort tid och jag försöker ständigt att tänka på det när det är lite jobbigt. Det är så enkelt att ha en bebis nu på sommaren tycker jag. Inga jackor behövs och man kan sitta och amma vart som helst.

Vi har gjort små små utflykter här varje dag under veckan. Igår satt vi på en stor filt i parken nere i parken hos oss. Mormor och morfar kom med fika och en massa bär. Leonard fick leka av sig och mammorna fick andas en stund.
Idag har vi varit nere i Dalénumkajen här på Lidingö och myst. Vi har fikat, ätit glass, känt på vattnet och lekt en massa. Leonard var så glad över att man äntligen kan vara utomhus utan jacka haha.

Jag blir bättre och bättre för varje dag som går. Nu har vi varit hemma från sjukhuset i en vecka och jag har nu slutat att gå på smärtstillande. Jag har ont, men inte alls så intensivt som det var under den första tiden.

Gårdagens mys nere i parken hos oss <3

Idag traskade vi ner till kajen. Jag älskar förresten vår vagn. Idag tog vi bort Leonards sittdel då han ville gå (läs springa) Överlycklig liten en i väntan på glassen skogen intill oss är bra vacker den en glass om dagen, minst! mmmMammas lilla hjärta

maj 17, 2024Bloggflöde

Babylove – väggdekoration

I ett samarbete med Babylove

Hej vänner! I detta inlägg ska vi prata om inredning av barnrum.
Det finns inget roligare än att inreda barnrum tycker jag. Det är oftast en fantastisk upplevelse för både föräldrarna, så är det i alla fall hemma hos oss. Jag har dock tyckt att det varit en utmaning att skapa ett rum som är både funktionellt och inspirerande för Leonard. Men nu känns det som vi lyckats. Han stormtrivs och det känns så roligt! Efter förvaringsdelen så har dekoration av väggar varit det absolut svåraste, jag vill ha en ombonad känsla, men ändå inte ha det för ”plottrigt”. Leonard älskar djur och det var då idén kom…

Babylove – väggdekoration

Jag googlade runt lite på vad jag skulle kunna pryda väggen med ovanför hans säng och då kom jag in hos Babylove. Denna butik har jag handlat från innan och deras produkter är fantastiska. Välgjorda, unika och så så fina.
Jag skulle säga att Babylove är proffs på väggdekorationer. Här hittar du fantastiska mjuka djur att hänga på väggen, sagolika stickers, speglar, krokar och mycket annat. Tips, tips!

Vi beställde denna (nedan) fantastiska väggdekoration i form av en creamfärgad björn. Denna är gjord av linne som gör att björnen är väldigt mjuk och oerhört vacker! Björnen levereras med påsydda hängare vilket gör den så smidig att hänga upp.

Handla hos Babylove här <– klick
Med koden EMMAJENNIE10 får ni 10% rabatt på hela ert köp!

Babylove - väggdekoration Förutom väggdekorationen beställde vi ett fantastiskt fint babygym från Kid’s Concept i färgen naturvit till bebis. Leonard ville inviga detta så fort det levererades. Hehe! Babylove har många olika varumärken i deras shop så spana in!

Dessa figurer till babygymet beställde vi också. Dessa kommer från Jabadabado.

Babylove - väggdekoration så här kan kan ligga läänge och bara mysa. Vår stora lilla pojke <3

Spana in Babylove – väggdekoration för en massa inspo!

Läs mer: Beemoo Easy Fly Lux 4 Sulky omdöme

maj 16, 2024maj 16, 2024Bloggflöde

Beräknad förlossning idag

Hej finaste ni.
Idag skulle var son ha kommit till världen om han skulle vara född på ”rätt” beräknad förlossnings dag. Men vi har ju faktisk haft lyckan att vara med honom i drygt en vecka <3

Idag har har jag verkligen utmanat mig själv psykiskt. Jag har inte kört bil sedan jag var gravid och eftersom jag var sängliggandes (typ) senaste veckorna så är det ett tag sedan jag satt bakom ratten nu.. Med det sagt så har jag haft sådan svår ångest för just bilkörningen med mina två barn. Jag tycker det är så oerhört läskig att köra bil (i vissa perioder) som det är och nu är det inte lättare. Jag tokgrät när jag satte mig bakom ratten idag med bebis där bak. Livia var såklart med mig och Leonard var hemma med morfar. Jag vet att jag kan köra bil och jag vet hur uppmärksam och försiktig jag är. Men det hjälper inte. Jag litar inte på mig själv och inte på andra heller.. Jag måste försöka jobba på det. I morgon ska jag köra bil med båda barnen för att stärka mitt självförtroende. Är det någon som kan relatera till mina känslor?

På ärende rundan idag hämtade vi upp vår matbeställningen vi lagt hos Willys, vi hämtade även upp mängder med paket och sedan spanade vi in lite second hand shopping 🙂 När vi kom hem gick vi alla ut till parken för en lunch grillning. Leonard har pratat om att inviga grillen sedan vi köpte den och idag gjorde vi slag i saken. Det var så mysigt! Vi satt i timmar och bara njöt av värmen. Tänk att vi har den bästa tiden framför oss 🙂 Vi har ätit så mycket picknick luncher ute de senaste dagarna och all mat smakar verkligen så mycket bättre utomhus.

Mammas groda

hämtning av mat 🙂 Världens bästa babyskydd på hjul – Doona mys i parken 🙂

<3 mammas stora sommarpojke supermom

maj 15, 2024maj 15, 2024Gravid baby 2

Att lära känna varandra

Hej älskade ni <3
Tusen tack för alla grattis. Jag bara njuter av att få ha han här med oss, utanför magen. Tänk att allt gick så bra ändå. Idag är lillemannen en hel vecka gammal och jag känner redan att jag vill trycka på pause knappen. Der går för fort.

När vi kom hem från BB med Leonard drabbades jag kort efter av ”Baby blues”. Då hade jag ingen aning om vad det var, men efter ett kort samtal med barnmorskan så förstod jag att det var de jag drabbats av. Cirka 80% av alla födande drabbas av Baby Blues, oftast inom en vecka efter att barnet kommit. Nu har jag varit så väl förberedd på att det kan komma att drabba mig igen. Just denna gång tror jag att jag fått en släng av det… Jag gråter mycket och mitt humör pendlar. Jag har lätt till ångest och har fått lite konstiga tankar, mer på kvällarna än på dagarna. Jag försöker vara nära mina känslor och hela tiden påminna mig om att detta i de allra flest fall kommer gå över av sig själv. Vissa föräldrar har dessa känslor i någon timme, medan andra i 1-2 veckor. Det är jobbigt att tampas med ångest, när man samtidigt är så lycklig. För ja, denna gång känner jag en extrem lycka och tacksamhet på samma gång. Märkligt hur kroppen fungerar.

Igår så åkte hela familjen iväg till Karlaplan. Leonard hade lite önskemål om att få se fontänen och vi mammor hade tänkt oss en lugn lunch och lite shopping. Men riktigt så blev det inte. Leonards trots satte stopp för det ena och det andra haha. Men Livia behöll lugnet bra, medan jag blev som apatisk… Än känner jag mig inte riktigt som mig själv. Herregud, det är ju bara en vecka sedan hela min magen var uppskuren så det är ju inte konstigt alls. Både den fysiska och den psykiska smärtan kommer och går och det kan vara ett jädra virrvarr på dagarna. Leonard anpassar sig succesivt och vi involverar han i allt. Vi berömmer, ber om hans hjälp och ser till att han får mysa mycket med lillebror.

Efter en rätt hektisk lunch igår så gick vi till fontänen på Karlaplan. Han hade fått köpa sig en kaktus (som han älskar) på vägen samt en glass. För mammorna blev det latte. Jag tror vi satt och myste i skuggan i nästan två timmar.

Vi tar dagarna precis som dom kommer och det gör vi allra bäst i nu tror jag.

Hoppas ni mår bra i värmen. Ta hand om er <3

Lillemannen är så stolt i bakgrunden med sin kaktus Mammas älsklingar

det blir en hel del ammningspauser om dagarna som gladast vid blommorna

Fontänen var inte påslagen, men det fanns vatten. Då var lyckan total. en goding Leonard fick pannkakor till lunch och mammorna åt sushi älsklingen Det blev lite shopping trots allt. Vi fick med oss en grill hem!

maj 14, 2024maj 14, 2024Bloggflöde, Gravid baby 2, Vägen till barn

Förlossningsberättelse kejsarsnitt

Klockan är 09:59 lördagen den 11 maj (när jag börjar skriva detta). Vi är hemma. Hemma med bebis. Alla sover, Livia, bebis Leonard och mormor som är här. Jag är vaken, jag passar på att ta denna tid för mig själv. Trots att jag är mamma så behöver jag en stund för att andas och att bara tänka på mig. Nu ska jag försöka summera våra senaste dagar. Hur börjar man ens? Jag har blivit mamma, för andra gången. För fyra år sedan fick jag höra att jag kanske inte ens kunde bli biologisk mamma. Nästan på dagen 4 år senare sitter jag här med två friska barn. Nyp mig i armen. Jag är så lycklig.

Onsdagen den 8 maj 2024

07:15 kommer taxin och hämtar mig och Livia. Vi är väl förberedda och packade. Babyskyddet med hjul är vi så taggade på att inviga. Jag är så nervös. Hjärtat är utanför kroppen och jag är helt torr i munnen. Väl framme på Danderyds sjukhus och förlossningen sköljer alla minnen över mig. Det kändes som att vi var här igår, när Leonard kom. Alla minnen kom tillbaka och min kropp började skaka. Helt plötsligt insåg jag vad som skulle komma att hända. Jag känner allt så extra starkt. Vi blev insläppta på avdelning 17 B på 7:e våningen. Vi fick vänta en stund på ett undersökningsrum eftersom vi var så tidiga. 08 skulle vi vara på plats, men klockan hade bara hunnit bli 07:30. Livia var förväntansfull, pirrig och lite smått nervös. Det kunde jag se.

Tillsist kom det en barnmorska som visade oss till undersökningsrummet. Det var kallt, kalt och litet. Jag fick sätta mig intill en röd säng och här fick jag en hög med operationskläder. Några minuter senare började sköterskan pyssla med mig. Infarter skulle sättas och jag började må illa och känna mig yr. ”jag är så nervös” sa jag gång på gång. Jag fick tre alvedon och ett äggkoppslitet glas med vatten. Jag ville ha mer för jag var så törstig. Eftersom min yrsel inte gav sig fick jag dropp med glukos. Barnmorskan klämde på magen, lyssnade på bebisens hjärta och pratade lite om vad som skulle komma att ske.

Vi gav oss iväg till operation. Jag var iklädd operationslinne med höga strumpor bärandes på ett glukosdropp. Livia och barnmorskan rullade sängen. Mellan avdelningarna fick vi se solen stråla och det gav mig energi. Från en oerhört regnig / snöig morgon kom nu solen och det kunde ju inte bli mer passande.

Vi kom in till en sal där det stod nummer på väggarna. Vi fick sätta oss på nummer 1. Exakt här satt vi när Leonard skulle komma, men då var vi på tur 2. Jag fick ta av mina trosor, Livia blev tilldelad en overall och jag en nätmössa. Här fick jag en sådan flyktkänsla och jag ville bara hem. Jag var så orolig. Tankarna bara snurrade. Efter en stund kom en av kirurgerna tillsammans med en till sköterska (kanske en operationsundersköterska) och en av kvinnorna satte ännu en infart på mig på handryggen. Det gjorde ont. Lite extra ont. Kanske för att jag spände mig. Kvinnorna hade koll på mig sedan innan. Dem hade hört om mina upplevelser vid förra kejsarsnittet. Mina svimningar, kräkningar och den extrema smärtan i nacken. Dem lugnade mig med att dem nu ändrat bedövningsmedel och att dem har säkrat upp med annan medicin som ska minimera riskerna för att jag ska tuppa av. Båda var så trevliga och vi kunde till och med skoja lite. Jag kände mig trygg. Narkosläkaren kom även och hälsade ute i ”väntrummet” och även han var underbar. Jag kände att dem ville ha tid med mig innan själva operationen och det uppskattade jag något enormt.

Tillsist gick vi in genom två olika slussar av dörrar. In genom den sista dörren så bröt jag ihop av gråt. Nu blev allt ännu mer verkligt. Jag såg undersökningssängen där bebis snart skulle ligga, saxar, våg och annat. Här var vi sist, i exakt samma rum. Jag slussades vidare genom en ytterligare dörr. Där inne skulle det ske. Det var kylskåpskallt och den lilla britsen låg i mitten av rummet. Jag satte mig på sängen och direkt så kopplades jag upp med massa plåster, slangar och annat. Jag fick kort därefter instruktioner om hur jag skulle lägga mig för att få ryggmärgsbedövningen. ”Kryp ihop som en liten katt och skjut ut ryggen” sa läkaren. Det gjorde mindre ont denna gång än sist. Det blev snabbt varmt över hela rumpan och jag fick nu vända mig om till att ligga på rygg. Jag hade tappat all kontroll över kroppen. Den kändes som en deg. Jag fick i samma stund en kateter och ett skynke framför mig hängdes upp. Alla jobbade snabbt och effektivt på med mig medan jag fokuserade på att andas och slappna av. Alla pratade med mig samtidigt om vad som sker och vad dem höll på med. Jag började må lite illa och fick snabbt syrgas genom näsan. Det blev bättre. Jag började fråga om bedövning och att jag var lite orolig över att jag skulle känna något. Men dem övertygade mig snabbt om att dem skulle säkerhetsställa min eventuella känsel flera gånger om innan dem skulle sätta igång. Det tvättades och tvättades och min känsel kontrollerades med kyla och nyp. Jag kände inget.

Nu började de dra, knipsa och klippas. Jag hörde och kände tryck hela tiden. Jag hörde ljud som lät som en dammsugare och kirurgerna pratade med varandra hela tiden. Min kropp skakade och ryckes med i alla rörelser. tillslut hör jag ena läkaren säga ” och där Jennie var huvudet ute”. Jag fattade ingenting. Jag hade ju varit så noga med att säga till dem ”säg till innan ni sätter igång”. Men just då var jag så lycklig över att vi hade kommit så lång. En sekund senare hörde jag bebis skrika. Jag hörde skrik denna gång. Det gjorde jag ju inte sist. Livia grät intill mig och i samma sekund kommer barnmorskan med bebis som hon skrubbade med en handduk i farten. Bebisen låg på mitt bröst. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag fick bebis intill mig, precis under min haka. Jag och Livia kikade under handduken, ”DET ÄR EN POJKE” jag visste det. Jag kände mig som lyckligast i världen och Livia bara grät. En sköterska tog några snabba bilder på oss innan en marnmorska kommer och säger ”jag måste ta bebis och gå iväg en stund, han ser lite stor ut”. Jag förstod inte riktigt då vad hon menade. Men Livia följde med henne så jag kände mig trygg. Jag hörde dem bakom mig. Men fokus lades snabbt på något annat. Jag började störtblöda, helt utan förvarning. Eftersom jag är så ”trasig” i min nedre buk blev det lite komplikationer. Läkarna överröstade varandra och det ringdes dit någon extrapersonal. Det skreks också ”cyklo” vilket jag inte vet vad det betyder. Men hela tiden hade jag en läkare vid mitt huvud som var lugn. Han kikade ovanför det gröna skynket då och då och jag letade efter hans reaktion. Men jag fick känslan av att allt var under kontroll och som ja senare fick höra av läkarna också. Det var lite av en kritisk situation, men det löstes.

Läkarna sydde, klippte, drog och höll på i evigheter. Jag hann kika på klockan till höger om mig och hann tänka. Nu har det gått ÖVER en timme sedan bebis kom. Ännu var det inte klart. Men tillslut hörde jag ”jajjamen då var det klart”. Det städades upp och jag flyttades över till en stor säng. Dem drog mig och bebis med hjälp av ett lakan. Vi kördes ut och iväg till uppvaket intill. Denna gång hade jag både bebis och sambo med mig. Jag kunde inte vara lyckligare. Det kändes så overkligt.

Jag fick tillsyn nästintill hela tiden. Vi övade direkt på amning och bebis hittade rätt på en gång. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag kämpade så med amningen med Leonard och det blev aldrig riktigt bra. Kunde det fungera så lätt denna gång? Jag vågade knappt tro det. Men denna bebis var så nyfiken med en gång och både och jag Livia såg att han började söka så fort jag fick honom på mitt bröst. Sköterskor kom och tittade till blodtrycket, min blödning, mitt mående och bebisen såklart. Varannan kvart kom det en sköterska för att se huruvida bedövningen släppt eller ej. Jag kämpade med att röra både tår och ben. Succesivt så kände jag hur jag fick styrkan tillbaka. Efter drygt 2,5 h var vi redo. Sköterskan ringde till vår avdelning 17 B på BB ”Nu är Jennie redo”. En supersöt barnmorska rullade mig och bebisen i sängen tillsammans med Livias hjälp. När vi kom upp till vårt rum hade dem förberett den klassiska BB-brickan. Jag grät. Nu kunde vi alla njuta av denna. När Leonard kom så var jag och Livia ensamma på rummet hela dagen då Leonard låg på neo. Vilken revansch vi hade fått. Jag hade aldrig i min blekaste fantasi kunnat tro att vi denna gång inte behövde ha vår bebis på neo och att amningen skulle fungera så direkt. Vi kände en sådan tacksamhet. Vi kramades, åt mackor och bara tittade på vår bebis.

Efter några timmar ringde vi till våra familjer för att berätta hur allt hade gått. Alla blev så rörda och Leonard fick se sin lillebror för första gången via facetime. Det var så himla fint att se. Under kvällen så åt vi middag på sjukhuset. Jag åt lite halvt liggandes då jag ännu inte hade kunnat sätta mig upp. Efter maten så kom en sköterska för att hjälpa mig att ställa mig upp och det gick bra. Smärtan var väldigt hög, men med hjälp av morfin och andra smärtstillande så kunde jag hålla det under kontroll. Men värre blev det. Avslaget kom inte igång och läkarna på avdelningen misstänkte att något blockerade så att blodet inte kunna rinna ut. Om så var fallet så kanske dem behövde ”öppna upp” mig igen och detta fasade jag för. Men efter ett par timmar så kom det en fors och jag blev så lättad.

Torsdagen den 9 maj

Första natten var gjord och allt kändes så fint på morgonen. Allt var lugnt och jag kände mig i harmonisk utan varken ångest eller rädsla. Det är en oro med nyfödda bebisar och jag tror verkligen många kan relatera till det. Hela torsdagen gick att att lindra mina eftervärkar och åt att amma bebis. Bebis åt och åt och jag kände mig alltmer positiv till amningen. Vi fick senare under dagen besök av Livias föräldrar. Mormor och morfar <3 Så fint att se dem med bebis. Jag var så påverkad av morfin och i efterhand har jag sett på videoklipp och hört av Livia hur udda jag betett mig. Som vi skrattat åt detta.

Det är något alldeles speciellt med att bli mamma (återigen) jag njöt av stunden hela tiden trots min smärta. Vi hade inte kunnat ha haft det bättre dessa två dygn vi var inlagda på BB Danderyds sjukhus. Så tacksam för all fin och duktig personal.

Fredag 10 maj

Vi väcktes av personalen 08:45 av att vi har fått en tid hos barnläkaren på avdelningen intill. Nu har det gått cirka 48 timmar sedan bebis kom och det var dags för både PKU test och kontroll av bebis. Vi fick högsta betyg. Allt var bra. Bebis andning hade gått ner, gulsoten också. Även hörseln kontrollerades och den godkändes. Jag grät igen. Helt plötsligt fick vi godkänt på att åka hem och det kom lite som en chock. Vi har bara (!!) varit på BB i två dygn… Jag fick lite ångest av att de redan skulle skicka hem oss. Jag var helt säker på att vi skulle få stanna i åtminstone ett dygn till. Men samtidigt längtade jag efter Leonard sååå mycket att vi bestämde oss för att åka hem. Det är klart att vi ska göra det. Vi mår ju bra och min smärta har jag under kontroll med hjälp av morfin som jag fått med mig.

Mamma, Leonard och mina svärföräldrar kom till avdelningen för att möta upp oss. Det var inte ett öga torrt. Leonards första möte med lillebror var helt oslagbart att få se.

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam, lycklig och stolt jag är. Jag är så stolt över mig själv och min kropp. Vi klarade det ännu en gång. Herregud vad kvinnokroppen kan. Tack min älskade älskade flickvän för allt stöd både psykiskt och fysiskt. Utan henne hade jag inte varit kapabel till att klara hälften.

NU ska jag återgå till min bebisbubbla här hemma. Vi bara njuter <3

Läs även min förlossningsberättelse när Leonard kom <– klick

maj 12, 2024maj 12, 2024Bloggflöde

Tips på vackra gåvor

Inlägget är i ett betalt samarbete med Mockberg

Oavsett om du söker den perfekta gåvan, födelsedagspresenten eller examenspresenten så har Mockberg det du söker <3 Mockberg är ett varumärke som har skapat de mest fantastiska klockorna och smyckena jag någonsin har sett. Jag bär mina Mockberg – smycken varje dag och till dessa varierar jag mellan mina favoritklockor.

Med min kod EMMABLOG får ni 20% på allt hos Mockberg 🙂
Handla hos Mockberg här <– klick

Tips på vackra gåvor

Våren och är en tid där ofta mycket gåvor ska inhandlas. Under våren firar många mors dag. examen, studenten, konfirmation och liknande. Om du funderar på den perfekta gåvan att ge så tycker jag absolut att en klocka är ett fantastiskt alternativ. Mockbergs klockor symboliserar tidlöshet och elegans till ett mycket bra pris. En klocka är inte bara ett praktiskt accessoar; det är en gåva som bär på betydelse och skapar minnen. Oavsett om gåvans mottagaren föredrar klassisk elegans, modern minimalism eller enkel funktionalitet, finns det en klocka som matchar deras smak och personliga stil. Mockberg har klockor för alla olika stilar.

Önskar du att komplettera klockan med ytterligare en gåva så har Mockberg fantastiska smycken som ringar, örhängen och armband i både guld och silver.

Att ge en klocka i gåva är inte bara att ge bort en gåva som vilken som helst. Jag tycker att det är att skapa en symbol för tid, minnen och stil. Oavsett om det är till din partner, förälder, vän eller släkting så kommer en klocka att bli en gåva som hyllar ögonblicken och varaktigheten av er relation. Spana in Mockbergs fantastiska kollektioner av smycken och klockor.

Jag hoppas att ni fick lite tips och inspiration på fantastiska gåvor 🙂

Tips på vackra gåvor Här ser ni min klocksamling från bästa Mockberg. Jag brukar variera mig från dag till dag 🙂 Tycker det är så roligt med klockor. Jag är både en guld och silver person som ni ser hehe.

Så fint att matcha klockan med ett tunt armband såhär

Tips på vackra gåvor Även ringarna kommer från Mockberg.
Vilken klocka är er favorit? Har ni någon från Mockberg? 🙂

Läs mer: Mockberg äkta guldsmycken

maj 11, 2024Gravid baby 2

Han är här nu

Jag kan inte med ord förklara lyckan jag känner i kroppen just nu så jag kommer inte ens försöka med det <3 Vår älskade son och lillebror är här och gjorde familjen komplett. Vi älskar dig!
Jag ska berätta allt vid ett lite senare tillfälle <3 Nu ska vi fortsätta att bara njuta av vår nya familjemedlem.

2024 – 05 – 08

maj 7, 2024maj 7, 2024Bloggflöde

Nu vs då

Hej vänner!
Idag har vi njutit av solen så mycket det går för i morgon sägs det att det ska bli kallt igen… Brr. Ja, här i Stockholmsområdet kan det till och med bli snö. Vi hoppas att det inte stämmer..
Vi började vår dag med ett besök på vårdcentralen. Jag hade fått en lista på tester att ta och Leonard som är så nyfiken på allt inom sjukhus och människokroppen fick givetvis följa med. Han tyckte det var en aning läskigt i väntrummet redan, men sedan gick allt superbra. Efter besöket på vårdcentralen gick vi alla till Gateau för en lunchfika ihop. Vår son älskar att fika minst lika mycket som sina mammor. Men det är ju så mysigt!
När vi kom hem fick vi besök av min mamma och Leonards mormor Christina som han kallar henne. Vi har spenderat hela eftermiddagen med att mysa och leka både inne och ute. Framåt kvällen kom mina svärföräldrar med middag till oss alla och det var ju så lyxigt. Timmarna har bara rusat iväg så nu ska vi äntligen få sjunka ner i soffan och kika på serier.

Hoppas ni får en fin kväll 🙂

Måste få visa er! Detta är jag i vecka 39 med Leonard…

Detta är jag i vecka 39 nu 🙂

Mysfika med min familj

och sedan en supergod middag Leonard fick så fina presenter av mormor Christina som kom från Arvika idag 🙂

maj 7, 2024maj 14, 2024Bloggflöde

När ska man börja med potträning?

Reklam för Twistshake

Leonard är drygt två och ett halvt år gammal och vi introducerade pottan för honom rätt så tidigt ändå. Jag har fått en del frågor från er om Leonard går på pottan och hur vi började öva med honom. Jag har läst på lite om ämnet och tänkte prata lite om det i detta inlägg. Pottan vi använder kommer från Twistshake. Supersmidig och väldigt fin. Den har smarta funktioner och passar vår övriga badrumsinredning vilket är ett stort PLUS. Twistshake har ALLT för att underlätta småbarnslivet, in och spana hos dem.

Med koden 15EMMAJENNIE får ni 15% på allt hos Twistshake inklusive rea.

Köp potta här <–

När ska man börja med potträning?

Tiden för när man börjar potträna ett barn kan variera beroende på barnets utveckling och behov. De flesta barn är redo att börja potträna någon gång mellan 18 månader och tre års ålder. Dock är det viktigt att komma ihåg att varje barn är unikt och att det är viktigt att följa barnets ledning och försöka identifiera tecken på att det är redo att börja potträna. Leonard har verkligen inte varit redo tidigare och jag tror att det kommer ta ett tag innan han väljer pottan.

När ett barn är redo att börja potträna kan det visa tecken på att det vill ta av sig blöjan, vara medvetet om att det behöver kissa eller bajsa, och visa intresse för att använda toaletten eller pottan. Det är också vanligt att barn blir torra på natten först när de har blivit helt torra på dagen.

Det är viktigt att komma ihåg att barn inte utvecklas på samma sätt och att det inte finns en exakt ålder för när potträning bör påbörjas. Det viktigaste är att följa barnets ledning, ge det tid och tålamod och att skapa en positiv inställning till potträningen för att göra processen så enkel och positiv som möjligt.

Hur börjar man med potträning?

Stressa inte med potträningen! Det är viktigt att börja potträningen när barnet är redo för det. Detta kan vara olika för varje barn, men jag har hört att det brukar någon gång mellan 18 månader och tre år. Det är viktigt att inte tvinga barnet att börja potträningen innan det är redo, eftersom det kan leda till motstånd och frustration.

Skapa en positiv inställning Potträning kan vara en utmaning, men det är viktigt att göra det till en positiv upplevelse för barnet. Att ge beröm och uppmuntran när barnet använder pottan eller toaletten kan hjälpa till att bygga upp självförtroendet och uppmuntra till fortsatt användning.

Tålamod är viktigt. Potträning är en process som kan ta tid och det kan finnas bakslag under vägen. Att vara tålmodig och inte pressa barnet för hårt kan hjälpa till att göra potträningen till en mer positiv upplevelse. Vi är förberedda på att potträningen kan ta längre tid än vad vi först kanske trott.

Ha en rutin Att ha en rutin för potträning kan hjälpa till att göra det till en naturlig del av dagen. Det kan inkludera att sätta barnet på pottan eller toaletten vid regelbundna tidpunkter, som efter måltider eller efter en tupplur. Det är också en bra idé att uppmuntra barnet att använda pottan eller toaletten när det känner sig kissnödigt. Jag kan se när Leonard är kissnödig vissa gånger och då brukar jag säga högt ”Leonard ska vi gå på pottan”. Ibland brukar han hämta den själv och ibland ignorerar han mig.

Ett steg i taget 🙂

Twistshakes fina potta. Så smidig och lätt att använda. När ska man börja med potträning? Bilder på en liten Leonard när vi först introducerade pottan 🙂

Läs mer: Twistshake badkar recension

maj 7, 2024maj 7, 2024Bloggflöde

Min hudvårdsrutin tillsammans med Under your skin

Inlägget är i ett betalt samarbete med Under your skin

Det är många av er som är nyfikna på min hudvårdsrutin. Jag har fått en hel del frågor av er angående ämnet och vilka produkter som fungerar för mig. Jag har ju varit ärlig mot er från början om att jag har haft problem med acne som har utvecklats till en känslighet i min hud. Jag har de senare åren hittat produkter som verkligen fungerar för mig. Under Your skin är ett varumärke jag litar på och produkter jag alltid faller tillbaka till. Så ja, jag använder Under Your skin och deras hudvård som jag älskar. Nu ska jag berätta mer om mina rutiner.

Innan vi börjar vill jag passa på att ge er en rabattkod som ger 20% rabatt på hela sortimentet.
Koden är Emmaj20

Kitet jag använder heter Detox Face Kit Pro <– shoppa här klick
Detta kit innehåller, ansikts serum, kräm och olja.

Min hudvårdsrutin tillsammans med Under your skin

Mitt första steg i min kvällsrutin är att avlägsna all make up. Jag använder mig av en mild rengöring ”Face Cleanser – Ansiktsrengöring på djupet”. Detta är en nyhet från Under Your Skin som jag älskar. Jag brukar tvätta ansiktet två gånger de dagar jag bär smink.
Därefter klappar jag ansiktet torrt med en mjuk handduk för att sedan applicera serum, Detox face serum. Under vinterhalvåret har jag även använt Under Your skin olja som jag tycker är toppen. Den sjunker in fort i huden och lämnar INGA kladdiga rester. Tipset är att droppa några droppar av oljan i hudkrämen.
Efter detta masserar jag in Detox face cream.
Det sista steget i hudvårdsrutinen är att applicera Under Your Skins 2-i-1 Lash & Brow Growth Serum. Detta är också en relativt ny produkt som är WOW. Jag har använt den i någon månad nu och mina fransar har verkligen fått en helt annan täthet och längd.

Alla Under Your skin produkter fungerar både på morgonen och på kvällen. Samtliga produkter är fria från parabener, silokoner och sulfater.

Jag har länkat detta fantastiska kit ovan i inlägget. Alla produkter är oerhört dryga och varar länge. Jag är supernöjd med samtliga produkter. Jag har gått från en stram och torr hud till en återfuktad hud med massor av glow. Tack snälla för att ni levererar så bra och fina produkter. Jag är så nöjd!

Här är rengörings moussen som jag tycker är så bra!